Publicerad: 2011-10-05 00:00, senaste uppdaterad: 2011-10-07 10:10
Splittringen inom partiet är inte ny. Men så länge som Alf Svensson satt kvar som partiledare höll han i kraft av sin unika ställning inom partiet de båda falangerna på mattan.
Det har emellertid inte Göran Hägglund lyckats lika bra med. Att han själv hör hemma i den allmänborgerliga falangen är ingen hemlighet, lika lite som att Hägglund i vissa frågor prioriterat sammanhållningen i alliansen framför kritikernas åsikter i det egna partiet.
Splittringen inom partiet är inte ny. Men så länge som Alf Svensson satt kvar som partiledare höll han i kraft av sin unika ställning inom partiet de båda falangerna på mattan.
Det har emellertid inte Göran Hägglund lyckats lika bra med. Att han själv hör hemma i den allmänborgerliga falangen är ingen hemlighet, lika lite som att Hägglund i vissa frågor prioriterat sammanhållningen i alliansen framför kritikernas åsikter i det egna partiet.
Hägglund har uppenbarligen misslyckats med att få en intern förståelse för denna prioritering. Det är inte en slump att Hägglunds motkandidat Mats Odell propagerar för ett mer inkluderande partiledarskap och en tuffare förhandlingsattityd gentemot alliansen.
I en intervju i Ekot framhöll Göran Hägglund nyligen att den interna striden är politisk: ?Det finns en del i partiet som vill dra partiet åt höger, som lägger ned mycket tid och kraft åt att propagera för stora skattesänkningar för välbeställda.?
Visst, det är en del av problemet. Men det är inte det enda. När Mats Odell presenterade sin kandidatur på en presskonferens i måndags ägnade han mycket tid att trycka på det som är partiets riktigt ömma tå ? bristen på ett klart och tydligt sammanhängande politiskt budskap. Det är det här och inget annat som borde få alarmklockorna att ringa bland landets kristdemokrater.
Det som förenar alla kristdemokrater ? oavsett falang ? är att de huvudsakligen har samma grundläggande värderingar. Hur dessa värderingar ska utformas till konkret politik och var politikens gränser ska gå i människors liv är de dock djupt oense om.
De senaste åren har partiets kampanjer med riktade slogans avlöst varandra men vad det egentligen mynnat ut i för budskap, vad partiet egentligen står för är desto mer oklart ? inte minst för många väljare som vänt KD ryggen.
Att partiet i både sin inre och yttre kommunikation beter sig som åsnan mellan två hötappar, kommer troligen inte en ny partiledare att kunna råda bot på i första taget. Partiet står inför ett tydligt vägskäl. Fortsätter falangerna att försöka bekämpa varandra snarare än att söka samförstånd har KD ingen framtid.