Publicerad: 2010-01-19 00:01, senaste uppdaterad: 2010-04-01 06:04
Förra veckan kom utredningen om vanvård och övergrepp i den sociala barnavården. När S-regeringen 2006 startade den, skrev jag att redan vetskapen att vanvård och övergrepp i svensk barnavård kräver regeringsutredning är smärtsam nog. De outhärdliga berättelserna i SVT:s dokumentär Stulen barndom har nu bekräftats. Alldeles för många "omhändertagna" barn har utsatts för misshandel, svält, terror, sexuella övergrepp (cirka hälften av de 400 intervjuade) och tortyr.
Utöver rena övergrepp vittnar många om att de frystes ut, aldrig firades på födelsedagen, saknade rena och hela kläder och så vidare. Många var redan svikna och skadade barn som tagits från föräldrarna på grund av svåra problem, men när de försökte slå larm om hur de fått det i samhällets vård, blev de inte trodda. Det är en tredubbel utsatthet som lett till livslånga lidanden. Var sjätte har försökt att ta sitt liv.
Enligt experter i utredningen, på SvD Brännpunkt, fick fosterbarn från resandefamiljer erfara ren rasism. Uppenbarligen kan blind grymhet uppstå om man ser på vissa medmänniskor som andra rangens människor. Men, som experterna skriver: "Det som hänt dem har också hänt oss. Några av oss har blivit utsatta för alla dessa vidrigheter."
Samhället har ansvar för tillsynen av omhändertagna barn. Men tillsynen har uppenbarligen brustit. De glesa myndighetsbesök som gjordes i fosterhem annonserades i förväg och man pratade inte med barnen i fråga. Så det är bra att folkhälsominister Maria Larsson (KD) vill skärpa tillsyn, bedömning och sanktionsmöjligheter. Men vad gör vi för de redan drabbade?
När Sverige tillsatte sin utredning hade Norge redan beslutat om att betala ut skadestånd - och be om ursäkt.
Förre socialförsäkringsminister Morgan Johansson (S) sade 2006 att han inte ryggade för ett skadestånd, men att han först ville veta vad som hänt. Nu vet vi. Och Maria Larsson säger att utredningen överstiger hennes värsta farhågor. Men frågan om ursäkt och kompensation skjuter hon upp och hänvisar till en ny utredning.
Ett skadestånd kan förstås aldrig ersätta en förlorad barndom. Men det har ett stort symboliskt värde. Dessutom kan pengar hjälpa dem som det gått dåligt för just på grund av svår barndom. Men en ursäkt är minst lika viktig. Den säger att vi har sett - även om vi aldrig till fullo kan förstå.