Publicerad: 2006-12-03 00:00, senaste uppdaterad: 2010-03-03 16:03
I början av året gav Lars Leijonborg ut boken Global utmaning (Atlantis förlag) som ett försök att stiga ur partiledarrollen och resonera fritt om långsiktiga frågor. Budskapet var i yttersta korthet att globaliseringen är ofrånkomlig, i allt väsentligt positiv och ger också Sverige nya möjligheter till ekonomisk utveckling.
Boken är, till skillnad från mycket annat som skrivs ett valår, alltjämt läsvärd och fick på det hela taget ett positivt mottagande. Men det fanns också andra reaktioner. Var det inte upprörande att en politiker försökte beskriva en möjlig positiv utveckling? Var det inte självklart att allt måste bli sämre, åtminstone i Sverige, i takt med att handeln utvecklades, forskningen internationaliserades och gränserna fick allt mindre betydelse? Hur skulle globaliseringen kunna betyda något annat än att jobb och företag flyttas ut till låglöneländer och att svensk arbetskraft och svenska produkter konkurreras ut?
I en del andra länder har sådana föreställningar blivit ett verkligt politiskt problem. Stagnationen i Frankrike har ett tydligt samband med att den enda hållning som varit politiskt gångbar har präglats av protektionism och svartsjukt bevakande av "nationella" intressen. I Sverige, som så påtagligt varit beroende av fri handel och impulser utifrån, är problemet mindre. Men också här finns ett behov av att tänka igenom vad den nya globala ekonomin innebär och hur Sverige ska kunna bli en vinnare under nya förutsättningar.
I torsdags presenterade Leijonborg i sin nya roll som utbildningsminister det Globaliseringsråd som aviserades redan i alliansens valmanifest. Rådet som består av väl meriterade akademiker, företagsledare, fackliga representanter samt statsråd från de fyra regeringspartierna har mötts av stora förväntningar. Den breda representationen kan förstås leda till att viktiga resonemang blockeras. Men risken behöver inte överdrivas. Det danska globaliseringsråd som varit förebild för den svenska motsvarigheten har kunnat enas om 350 politiska förslag.
Rätt använt kan rådet bli ett av den nya regeringens viktigaste initiativ. Det kan bidra till att stärka den arbets- och utbildningslinje som är avgörande för Sveriges framtid som utvecklat välfärdssamhälle. Det kan motverka risken att den patenterade pessimism inför globaliseringen som är så påtaglig i en del andra länder får fäste i svensk debatt.
Och varför ska vi då inte vara pessimistiska? Bland annat därför att samma utveckling som kan innebära att företag och arbetstillfällen flyttas från Sverige också innebär att svens-ka företag får större marknader och kan hitta nya områden att konkurrera på. Om utbudet av bra och billiga nya produkter växer så är det till fördel både för konsumenterna och för de företag, t ex i Sverige, som kan använda dem i sin verksamhet. Om fler får utbildning och möjlighet att använda sina kunskaper så kommer fler nya idéer fram och därmed nya produkter och nya affärsmöjligheter.
Så har Sveriges moderna ekonomiska utveckling hittills gått till och faktum är att det i princip alltid är så som ekonomisk utveckling sker. Utan nya marknader, utan produktutveckling och nya företagsidéer, utan utbyte över nations- och branschgränser blir ekonomin stillastående, vilket i praktiken innebär att utvecklingen går bakåt.
Men utvecklingen sker inte av sig själv. Politiker kan ställa till mycket besvär genom regleringar, skatteregler och annat som tvingar individer och företag att prioritera fel saker. Men politiker kan också underlätta.
Några förslag till arbetsområden för Globaliseringsrådet:
Se till att Sverige blir ett mer attraktivt land för invandrare. Det är inte en lättnad utan ett problem att vi inte fått någon stor inflyttning från EU:s nya medlemsländer. Många, också personer som en tid bott i Sverige, föredrar i dag att söka arbete t ex i Storbritannien där attityderna är öppnare och chanserna att få attraktiva jobb är större.
Höj kvaliteten på svenskundervisningen för invandrare så att språket kan bli en brygga över till arbetsmarknaden.
Låt svenska tjänsteföretag få växa i Sverige - då kan vi också få en ny stark exportbransch inom områden där alla vet att Sverige i dag har stort kunnande och lång erfarenhet.
Pröva utformningen av socialförsäkringar och trygghetsmodeller öppet. Ett system som var bra på den tiden när de flesta önskade sig livstidslånga anställningar inom industrin eller den offentliga sektorn är kanske inte lika bra i framtiden.
Pröva nya sätt att låta svenska ungdomar studera vid högklassiga universitet runt om i världen - och se till att den svenska skolan och högre utbildningen håller en sådan nivå att de flesta som söker också kan bli antagna.
Använd det svenska miljömedvetandet som konkurrensfördel - efterfrågan på smart teknik och bättre kunskaper bara växer.
Att världen förändras betyder inte att allt blir sämre, bara att det blir annorlunda. Det är inte framtiden utan framtidspessimismen som är farlig.
Håkan Holmberg | Politisk chefredaktör