Publicerad: 2008-09-19 00:01, senaste uppdaterad: 2010-03-31 20:03
Tzipi Livni, Israels utrikesminister, vann medlemsomröstningen om vem ska efterträda Ehud Olmert som ledare för Kadima-partiet med minsta möjliga marginal. Motkandidaten, försvarsminister Shaul Mofaz, har bättre organiserade anhängare. Däremot är Livnis popularitet i väljarkåren större. Detta speglas också i ett annat förhållande: Mofaz skulle troligen ha haft lättare att sy ihop en ny regeringskoalition med Arbetarepartiet och det religiösa partiet Shas, medan Livni anses ha större möjlighet att vinna ett eventuellt nyval.
Hindren på Livnis väg är formidabla. Kadima måste snabbt befrias från den korruptionskultur som förknippas med den avgående Olmert. Koalitionspartier som mer ser till omedelbara egenintressen än till landets ödesfrågor måste övertygas om att sitta kvar i båten. Och fiender som Hamas, Hizbollah och Iran kan frestas att utnyttja övergångstiden för någon aktion som syftar till att avbryta förhandlingarna med det palestinska styret på Västbanken.
Ändå mottas valet av Tzipi Livni med förhoppningar både i Israel och i omvärlden. Hon har ett stabilt rykte som seriös och okorrumperad. Hennes yrkesbakgrund i säkerhetstjänsten och familjebakgrund i de mer hårdföra nationalistkretsarna ger henne trovärdighet när hon numera, uppenbarligen av stark inre övertygelse, deklarerar att Israels framtid som demokratisk judisk stat är beroende av att också en palestinsk stat kan skapas. Hon anses allmänt vara inriktad på handling och konkreta resultat.
Både Israel och palestiniernas president Mahmoud Abbas har starka skäl att nå en uppgörelse som faktiskt innebär en förbättring av palestiniernas villkor och öppnar dörren till en fungerande statsbildning. Men en sådan förutsätter israelisk reträtt från Västbanken, en kompromiss om Jerusalem och någon form av israeliskt erkännande av ett medansvar för de palestinska flyktingarnas framtid.
Alla har i praktiken detta klart för sig. Men hur får man politisk acceptans för en uppgörelse när det alltid finns kortsiktiga politiska poäng att vinna för den som försöker slå spelet över ända? Ändå bör en sakpolitisk nyhet från den senaste veckan noteras: Ehud Olmert har nu börjat tala om att "köpa ut" bosättarna på Västbanken. Så tydligt har ingen israelisk ledare tidigare talat om vad som måste göras.