Utbyggnad av järnvägen mellan Uppsala och Stockholm till fyra spår och statliga pengar till påbörjan av spårvägsbyggande i Uppsala. Det blir statens belöning till Uppsala kommun för att den förbinder sig att fortsätta den stora utbyggnaden av bostäder i Uppsalas södra stadsdelar.
Frid och fröjd och lugna gatan, är reaktioner man kanske skulle ha väntat sig. Men icke. Denna generositet från staten, bokstavligen i mandatperiodens elfte timme, har bemötts med skepsis, förvåning och förvirring, illa dold irritation respektive kraftig kritik i Uppsala. Ja, inte från de tre rödgröna majoritetspartiernas sida, förstås, de partier som också gjort beställningen. Men övriga partier som nu anser att de får en trafiklösning som de inte bett om. Spårväg är ett föråldrat trafiksystem, det är alldeles för dyrt och låser mark och resurser för överskådlig tid, menar en del kritiker. Det här raderar vi ut efter valet, säger andra kritiker trosvisst.
Vill man göra en välvillig beskrivning av läget kan man säga att beslutet från staten inte landade hos ett väl förberett Uppsala. Kommunen är visserligen medlem i spårvägsorganisationen Spårvagnsstäderna men det medlemsengagemanget har skett ganska mycket i kommunens marginaler. De sakliga argumenten för spårväg i Uppsala har framförts blygsamt medan kritikerna kunnat breda ut sig om spårvägens nackdelar och enorma kostnader utan någon kraftfull motargumentation.
Och visst finns det problem med Uppsalapaketet men kanske inte riktigt som allianspartierna i kommunen ser det. (Fast var står egentligen Centern? I det partiet finns det en tydlig splittring i frågan).
Ett problem är den föreskrivna sträckningen av den första delen av paketet, den som rör en spårvägssträckning från de södra stadsdelarna till en nybyggd tågstation i Bergsbrunna. För det första underförstås den delen med att de nya Uppsalabor som ska bosätta sig i de nybyggda bostadsområdena söder om stadskärnan också kommer att pendla till Stockholm. Visserligen är utpendlingen från Uppsala till Stockholm stor men att bygga kollektivtrafik bara för detta eventuella pendlarkollektiv är ju minst sagt märkligt.
För det andra förutsätter denna sydliga trafiklänk en bro från Ultuna över Årike Fyris till Nåntuna. Att detta betyder åverkan på hela det klassiska å-rummet med fågellivet vid Kungsängen, kungsängsliljans utbredning där i maj och risker för planerna för ett linneanskt världsarv anser den rödgröna majoriteten vara i sin ordning. Uppfattningen att en bro över Fyrisån vid Ultuna är acceptabel bara för att den är öppen för kollektivtrafik är ju obegriplig. Nackdelen med bron är ju själva den fysiska bron, utsläppen från trafiken nackdelar i andra hand.
Uppsalapaketets huvuddelar, utbyggnad av järnvägskapaciteten mot en rejäl utbyggnad i de södra stadsdelarna är ingen dum idé, men paketets nackdelar är oacceptabla.