Publicerad: 2011-09-22 00:00
Hälften av de 3 000 miljarder dollar som ska sparas på tio år för att få budgeten i balans, och för att finansiera jobbpaketet, kommer från höjda skatter på storföretag och på privatpersoner med höga inkomster. Därför bedöms det heller inte ha en chans att gå igenom i kongressen. Den republikanska majoriteten är principiellt emot alla skattehöjningar och dömer nu ut Obamas ?jobbdödarpolitik?. Och visst kan höjda skatter hämma jobbtillväxten både här och där i världen. Men inte dessa skatter i USA.
Det handlar till att börja med inte alls bara om höjd skatt, mest om ett återtagande av en minst sagt bisarr skatterabatt som George W Bush införde 2001, under täcknamnet ?stöd till småföretagstillväxt?. Den rikaste hundradelen av befolkningen (med över 500 000 dollar i årsinkomst) fick därmed i storleksordningen 70 miljarder dollar (enligt Tax Policy Center) mer att röra sig med varje år.
Det rör sig alltså om en väsentlig del av det uppkomna budgetunderskottet som i stället hamnat i privata fickor. Om det gett några jobb eller inte är av underordnad betydelse. I USA är förhållandet mellan stat och enskilda det viktiga. En stor statsapparat som begränsar friheten är alltid av ondo.
Obama är också amerikan (även om det förekommit tvivel på den politiska högerkanten) och vill inte ta ut mer skatt än nödvändigt. Men han vill heller inte bli presidenten som styrde när landet tappade sin ledande position och hamnade i händerna på bankirer eller, ännu värre, Kina. Därför har han valt väg. Och han sätter mycket på spel när han samtidigt hotar med veto om sjukförsäkringen.
Republikanernas reaktioner hittills tyder dessvärre på att man inte ser längre än till presidentvalet nästa år. Man vill skjuta upp alla obekväma beslut och siktar in sig helt på att misskreditera Obama. Förhoppningsvis kan någon av de blivande presidentkandidaterna ha mod att säga ifrån. De vill väl inte ta över ett konkursbo i januari 2013?