Publicerad: 2007-03-01 00:00, senaste uppdaterad: 2010-03-04 00:03
Här är Europas stora kulturdebatt, utropade Expressens kulturredaktör Per Svensson på tidningens websida den 12/2. Han syftade på en replikväxling på en tysk sajt (www.perlentaucher.de) och dess engelskspråkiga upplaga (www.signandsight.com) om upplysningstraditionen som nu delvis publicerats också i Expressen.
Om det bara hade varit sant. Men nivån på det inlägg som inledde replikväxlingen och en rad följande bidrag har varit så usel att begreppet debatt inte ens är tillämpligt.
En fransk författare, Pascal Bruckner, beskyllde två av samtidens ledande idéanalytiker och försvarare av liberala
värden, Timothy Garton Ash och Ian Buruma, för att i verkligheten stödja islamisk fundamentalism, könsapartheid och kvinnoförtryck. Garton Ash och Buruma har ofta uppmärksammats på denna sida. Beskyllningarna mot dem är lika trovärdiga som om Stalin anklagats för att gilla fria val och marknadsekonomi.
Båda har svarat - i en ton som mest präglas av förundran - bara för att överösas av nya smädelser och i Expressen också av en kommentar av Dilsa Demirbag Steen (27/2). Också hon tycks på allvar tro att Garton Ash och Buruma försvarar totalitär islamism.
Hur är detta möjligt? Förklaringen kan inte ligga i något som Buruma och Garton Ash verkligen skrivit - vem som helst kan se att det som de tillvitas är rena påhitt. För Bruckners del tycks det helt enkelt handla om att de två försökt resonera nyanserat både om den "mångkulturalism" som länge varit officiell brittisk politik och om den "republikanska monokulturalism" med slöjförbud etc som är det franska alternativet. Nyanser är förbjudna, man måste hålla på Frankrike. För andra tycks det handla om synen på religion - anser man inte att alla troende är extremister så måste man vara det själv.
Det finns åtskilliga oändligt mycket mer intressanta inlägg om tolerans, mångfald, frihet och upplysning, fundamentalism och totalitär islamism än de som fångat Expressens intresse. Per Svensson själv tycks i några formuleringar inse att beskyllningarna mot Garton Ash och Buruma är groteska.
Varför då kalla eländet för Europas stora kulturdebatt?
Håkan Holmberg Politisk chefredaktör