Publicerad: 2010-11-19 00:00
Mer av allt. Detta motto har chansen att bli ett mantra för moderna företag. Varför då? Jo, det ökar lönsamheten
Att sträva efter mångfald betyder inte bara att anställa människor med olika bakgrund. Det är först och främst att skapa jämställda organisationer. Olika sätt att tänka lyfter kreativitet, innovation och ledarskap.
Hur man medvetet satsar på det underrepresenterade könet i såväl multinationella koncerner som hos små uppstickare, kunde nyckelpersoner från Siemens, Saab, Schibsted, Swedbank med flera intyga, när nätverket Klara K höll konferens på Söder i Stockholm under onsdagen. Att jämställdhet skulle vara en ”genusfråga” (”en tjejgrej för personalavdelningen”, skojade en manlig chef) tillbakavisades bestämt från det tunga podiet. Nej, det handlar om Pengar. Punkt. McKinsey & Company visar att det finns en ”kritisk massa”: företag som har minst tre kvinnor i ledningen presterar bättre än branschen. Diagrammen är slående. En viktig orsak är att män och kvinnor kompletterar varandra i sättet att leda. Men även skadligt risktagande dämpas med tillräcklig mängd kvinnor i ledningen.
Man undrar nu om inte Norge, Spanien, Island och, nu senast, Frankrike förhastat sig. Alla har infört lagstadgad kvotering för bolagsstyrelser – underrepresenterat kön får inte utgöra mindre än 40 procent. Annars blir det böter – i Norge till och med likvidation. Även om det hittills inte behövt hända, som kvoteringsivraren fil dr Marit Hoel, grundare av Center for Corporate Diversity, konstaterade förnöjt.
Det är dock i ledningen – inte styrelsen – som mångfald gör störst skillnad. Och lagen har i Norge inte gett högre andel kvinnor på chefsposter. Det intressanta exemplet är Finland, som har hälften så stor andel kvinnor i styrelserna som Norge, men ändå lika stor andel kvinnliga toppchefer. Det borde alltså finnas åtgärder som skapar förändring på djupare plan än kvotering. För varför skulle Sverige annars ha så liten andel kvinnor i topposition i internationella jämförelser – vi som har så fina lagar och så stor andel kvinnor i arbetslivet? Och hur har de statliga bolagen lyckats passera 40-procentstrecket utan att ta till kvotering?
Efter att ha lyssnat på manliga toppchefer, som benhårt slår fast att mångfald är en ”affärskritisk” fråga som ”måste drivas av vd och högsta ledningen”, vore det förvånande om saker inte börjar hända snart. Och när cheferna blir jämställda borde ju även styrelserna bli det. För rekryteringen går ju den vägen, inte tvärtom.