Publicerad: 2011-08-31 00:00
De med låga inkomster har fått mer i plånboken efter skattesänkningarna. Medelinkomsttagare har fått ännu lite mer, särskilt om man räknar i kronor i stället för procent. Och höginkomsttagarna har fått mest.
Varje rapport som klarlägger detta förhållande, till exempel av Riksdagens utredningstjänst (Rut), får genast oppositionen att gå i taket och tala om ökade klyftor, om en regering som gynnar de rika. Precis som i fallet med den omdebatterade barnfattigdomen är det skillnaderna man fokuserar på, avståndet mellan grupper. Man säger sig ömma för dem som blivit fattigare, inte i praktiken men relativt sett.
De med högre inkomster, till exempel läkare och civilingenjörer, känner sig knappast gynnade av en regering som behåller världens högsta marginalskatter, som låter värnskatten vara kvar av fördelningspolitiska skäl. Och de verkligt rika, med stora aktieförmögenheter i familjeföretag, de har varit gynnade och undantagna från skatt sedan långt före Alliansövertagandet 2006.