Publicerad: 2009-07-03 00:01, senaste uppdaterad: 2010-04-01 08:04
Det brittiskägda försvarsföretaget Hägglunds hotar med att 300-400 anställda kan få gå, sedan Försvarets materielverk (FMV) vänt sig till finska Patria för en beställning på 113 pansrade terrängfordon.
Det vore, om det stämmer, ett hårt slag för Örnsköldsvik, hemort för Hägglunds tillverkning. Men arbetsmarknadspolitiska skäl får inte diktera svensk säkerhetspolitik - och materialanskaffningen är i högsta grad politisk. Så politisk att Socialdemokraterna nu anklagar regeringen för att underminera försvarsindustrin.
Sverige har sedan länge monterat ner territorialförsvaret till förmån för ett internationellt inriktat insatsförsvar. Det kan man för all del tycka vad man vill om, också om besluten togs i bred enighet. Det går däremot inte att hederligt hävda att en handfull fredsbevarande FN-insatser kräver samma militärindustriella kapacitet som det gjorde att hålla Sovjetunionen stången.
FMV:s uppdrag är inte att stötta gamla dagars försvarsindustri, baserad på invasionsförsvarets behov, utan att se till att varje krona i budgeten går till att göra dagens insatsorganisation så effektiv som möjligt. Om finska konkurrenten Patria ger mer pang per krona, då är det också dem man ska välja. För Hägglunds återstår, som för alla kommersiella företag, att rätta mun efter matsäcken, medan S borde erkänna att detta är den logiska följden av en politik de själva varit med om att ta fram, i stället för att ägna sig åt säkerhetspolitisk pajkastning.
Aron LundVik ledarskribent