Publicerad: 2009-07-01 00:01, senaste uppdaterad: 2010-03-24 14:03
Det är spännande vad en valförlust kan göra med den politiska logiken. Om jag blundar och tänker bort rösten skulle det kunna vara valfri borgerlig politiker som håller låda där framme på scenen: "Regeringens politik duger inte. Lite coachning för att sen sättas framför en dataskärm i några veckor skapar inte några jobb."
Men det är Thomas Östros som talar om plikt och vikten av att ställa krav. Ända sedan valförlusten har Socialdemokraterna talat om att förändra sin arbetsmarknadspolitik, först nu kommer förändringen. Och det är alltså inte bara retoriken som är annorlunda, utan även de konkreta förslag som äntligen går att ana bakom de senaste årens oklara rådslag.
Från åskådarplats är det svårt att inte ryckas med av det nya tonfallet: Östros passar bättre i professorsrollen än som Sahlin-sidekick. Bakom de vackra orden talar dock Östros om att förvara arbetslösa till dess att den förlösande konjunkturen kommer. Det är mycket tal om hur man förbereder arbetslösa för den tid när jobben kommer, men desto tystare om vilken politik som ska göra att jobben kommer.
På kort sikt anser Socialdemokraterna att deras politik skulle ge 20 000 fler jobb än den nuvarande regeringens åtgärder. Hur det blir på lång sikt ges det däremot inga besked om alls. Och så blir det förstås när det är den allsmäktiga konjunkturen som ska rädda sysselsättningen, inte en politik som faktiskt skapar jobb.
Förutom att kritisera regeringens åtgärder, mer eller mindre välgrundat, blir det aldrig något besked om den framtida politiken. Visst är det bra att vidareutbilda arbetslösa, men det duger inte att som enda konkreta, långsiktiga åtgärd föreslå skattehöjningar. Östros är mycket tydlig med att "det kommer att finnas behov av att öka skatteintäkterna." På socialdemokratiska kan det bara betyda en sak: skattehöjningar.
Delar av den borgerliga arbetslöshetspolitiken förtjänar kritik. Men det är en sak att som socialdemokrat tala om krav, en helt annan sak att gå till val på det. Och utan en politik som faktiskt skapar jobb när konjunkturen vänder hjälper inte ens den mest snillrika arbetsmarknadslösning. Då blir det tillväxt, men inga jobb. Och det önskar sig väl varken regering eller socialdemokrati.