Publicerad: 2009-03-03 00:01, senaste uppdaterad: 2010-03-24 16:03
Den ekonomiska krisen i Europa slår särskilt hårt mot vissa av EU:s medlemsstater, inte minst i Östeuropa. Som EU-medlemmar har dessa länder rätt att förvänta sig solidaritet från övriga unionen. Det kan man ju tycka är en grundval för medlemskapet. Men EU är inte någon federation, och så länge det inte finns en stark överstatlig organisation som reglerar förhållandena inom Europa rättvist och ömsesidigt, så att inte enskilda nationers intressen tar över, får vi tyvärr finna oss i Sarkozy-syndromet. Nämligen att ledarna någon av de starka, äldre medlemsstaterna, som exempelvis Frankrikes president Nicolas Sarkozy, gör storvulna nationalistiska utspel med endast det egna landets bästa (eller kanske väljare) för ögonen.
EU är till för alla sina medlemmar, men om detta ska fungera i praktiken måste EU bli mer överstatligt. Det skulle gynna de fattigaste staterna - och därför på sikt hela unionen - motverka protektionism och tydliggöra marknaden. Och den är Europa.
Det ser ut att bli Sverige som under sitt ordförandeskap, förutom megauppgifter som budgetöversyn, jordbrukspolitik, klimatmöte och öppenhetsförordning, får baxa Lissabonfördraget i hamn. Med tanke på att även Irland är ett av de länder som är på väg att kollapsa ekonomiskt-politiskt, borde irländarna vid det här laget inse att det nya fördraget inte bara behövs, utan att det borde vara mer långtgående. För redan innan Lissabonfördraget börjat gälla har finanskrisen visat att det inte räcker till.
Lissabonfördraget är en förstärkning av parlamentens makt - EU:s och medlemsländernas. Men det ger alltjämt enskilda aktörer för mycket spelrum, och arbetet för det gemensammas bästa fortsätter genom eviga förhandlingar mellan stater som ser till sitt eget bästa.
Vi får nu i stället böna och be medlemsstaterna om att hålla sams i de kärvaste tider. Och åter näpsa Frankrike, som på sedvanligt maner nu omhuldar inte bara sina bönder utan också sin fordonsindustri, på fattigare grannars bekostnad.
Ett mer federalt EU skulle öka rättvisan och solidariteten och vara bra för alla. Och när Europa är marknaden - inte det enskilda landet - blir protektionism mellan medlemsstaterna meningslös.
Inte minst lilla Sverige skulle tjäna på ett starkare och mer solidariskt EU!
Av: Maria Ripenberg Ledarskribent