Publicerad: 2011-09-26 15:16, senaste uppdaterad: 2011-09-26 15:09
Men regeringen är inte ute efter att ?dumpa ungdomslönerna? eller ?skapa en låglönemarknad? i vissa branscher, som kritikerna hävdar. De vill helt enkelt att fler ska jobba och i Sverige gör man det i lägre utsträckning än i andra länder om man inte fyllt 25 år. Lägre arbetsgivaravgift för unga har inte varit någon mirakelkur och halverad restaurangmoms lär inte bli det. Att påverka lönebildningen är därför bara ytterligare ett sätt att försöka minska ungdomsarbetslösheten.
Enligt forskarna finns det också skäl att tro att jobben skulle bli fler med lägre ingångslöner: ?Rensar man för alla möjliga förklaringsvariabler till att den svenska ungdomsarbetslösheten ligger högre är det lönen som blir kvar?, säger professor Anders Forslund, chef för Ifau (Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering) till TT.
Fackföreningarnas strategi är att hålla uppe ingångslönerna för att de ska fortplanta sig och ge en högre lönenivå generellt. Men frågan är om inte bidraget till att hålla tillbaka löneutvecklingen har varit ännu större? Det är särskilt tydligt för stora yrkesgrupper med offentliga arbetsgivare, exempelvis inom vården, att det inte är lönsamt med vare sig yrkeserfarenhet eller vidareutbildning. Och det är ju inte 23-åringarna som har störst behov av en bra lön att leva på.
Det går också att ifrågasätta Borgs och Björklunds strategi. Arbetsmarknadens parter har tagit samhällsansvar, med få konflikter och ansvarsfull lönebildning, under en lång rad år. Visst finns orosmoln, med splittringstendenser och utspel från båda sidor, men ännu har vi inte sett resultatet av den pågående avtalsrörelsen.
Regeringen har också ett bra alternativ för att sänka trösklarna till jobb för unga ? att reformera las, lagen om anställningsskydd, så att rörligheten ökar när äldre vågar byta jobb. Den frågan kräver dessutom mindre av utspel och påverkan i kulisserna ? den går utmärkt att driva politiskt genom till exempel en utredning med påföljande lagförslag.