Publicerad: 2010-05-09 00:00
En historisk omkastning? Nej, men ett kvitto på att opinionsläget inte alls är stabilt på det sätt som många påstått och på att valet troligen blir jämnt och osäkert in i det sista.
Opinionsmätningar kommer och går. Ofta matas vi med flera stycken per vecka. Då är det klokt att påminna sig några bakomliggande faktorer som rimligen måste få stor betydelse när den sista mätningen görs ? alltså på valdagen.
Den första är att Socialdemokraterna och Mona Sahlin månad efter månad dras med samma förtroendeproblem. Fredrik Reinfeldt leder stort i alla mätningar som handlar om förtroendet för de tänkbara statsministerkandidaterna. Mona Sahlins auktoritet inåt och utåt skadades när hon tvingades ta med Vänsterpartiet i samarbetet, trots att hennes goda politiska instinkt sade henne att det var bättre att nöja sig med Miljöpartiet.
Socialdemokraterna som parti ligger kvar på ungefär samma nivåer som i förlustvalet 2006 ? nästan hela den rödgröna uppgången fram till nu har berott på Miljöpartiets framgångar ? och nu är det i första hand Miljöpartiets nedgång som kastat om styrkeförhållandena mellan blocken. Det är lätt att tänka sig att det har något med bensinskatten och pinsamheterna kring Förbifart Stockholm att göra. I Demoskops mätning är Folkpartiet för första gången på länge större än Miljöpartiet ? en antydan om tänkbara rörelser bland storstadsväljarna.
Faktor nummer två är att väljarna ända fram till alldeles nyss bara känt till (nåja) regeringens politik och att var och en kunnat projicera sina förhoppningar om hur politiken skulle kunna vara i stället på oppositionen. Nu har de rödgröna lagt fram egna förslag på en rad områden och plötsligt finns det fler busar än en på plan.
En tredje faktor är att ekonomin i vid mening denna gång bör tala till regeringens fördel ? om inte krisen i Grekland fördjupas och får konsekvenser också hos oss. Tills vidare gäller att Sverige klarat den internationella finanskrisen bättre än nästan alla jämförbara länder och att de rödgröna tappar trovärdighet varje gång som de kommenterar utvecklingen sedan 2006 som om krisen inte hade funnits.
En sorts indirekt bekräftelse på detta är faktiskt de rödgrönas egen budgetmotion. Hade regeringen verkligen fört en isande orättvis politik, till exempel genom jobbskatteavdragen, så hade oppositionspartierna givetvis lovat att allt skulle rivas upp. Nu lägger man sig i stället så nära regeringen man kan för att inte skrämma bort väljare som insett att de fått mer kvar efter skatt och att samhällsekonomin inte befinner sig i fritt fall.
En fjärde faktor är att stödet för Sverigedemokraterna sannolikt minskar ju mer valdebatten börjar handla om riktiga frågor ? ekonomi, jobb, skatter och förtroende för dem som verkligen gör anspråk på att kunna leda landet. I Demoskops mätning, som alltså gjorts under en period när det varit tätare än på mycket länge mellan de sakpolitiska utspelen från regering och opposition, har Sverigedemokraterna tappat rejält och ligger nu långt under riksdagsspärren.
Plötsliga kast i opinionsmätningarnas resultat kan bero på endera av två saker ? antingen på mätfel eller på att något har hänt. Denna gång har åtskilligt inträffat i den verkliga politikens värld. Det finns en logik i de förändringar som Demoskop räknat fram. Men det hindrar inte att effekterna kan vara tillfälliga och bortblåsa när nästa mätning sker. Den som tror att valet i höst är avgjort har fel.
Av: Håkan Holmberg Politisk chefredaktör