Publicerad: 2010-10-08 00:00
Men Kristersson fick genast en inblick i Husmark Pehrssons vardag. DN skriver om en man som begick självmord efter Försäkringskassans beslut om att han skulle börja arbeta och TV 4 berättar om en kvinna som ”knappt kan gå eller tala” efter en hjärntumör, men som ombetts kontakta Arbetsförmedlingen. Vad tänker du göra åt detta, ministern?
Det är en omöjlig situation. Till TV 4 säger Ulf Kristersson bara det självklara: ”Politiken kan inte fatta beslut i enskilda fall. Vi måste fatta beslut på kloka och goda grunder. Sen ska det ske en skicklig tillämpning.”
Ja, Försäkringskassan med 13 000 anställda, med expertis och tillgång till alla detaljer i enskilda fall, borde rimligen vara bättre skickad att fatta beslut än en minister. Eller tidningar och tv, för den delen. Ibland gör man ändå fel och då kan beslutet överklagas och korrigeras. Det är ordningen i all myndighetsutövning och den ska vi behålla.
Grunderna, då? Har det inte brustit i själva regelverket eller i instruktionerna till Försäkringskassan? Jo, för ett år sedan, när cancersjuka fick brev om det snart var dags för arbetslivsintroduktion. Detta korrigerades snabbt. Att sjuka ska jobba har aldrig varit avsikten i sjukförsäkringen.
Utförsäkringen, som också kallats ”stupstocken”, är alltså inte till för de sjuka. Det är ett sätt att hjälpa långtidssjukskrivna tillbaka till arbetsmarknaden. Tidiga insatser och rehabilitering är bra, men verkningslöst utan en tidsgräns. Det har regeringens utredare konstaterat och fått medhåll av experter på området, liksom av socialdemokrater och LO innan frågan blev politiskt brännstoff.
De flesta konflikterna med Försäkringskassan gäller arbetsförmågan, om man kan jobba, och har ingenting med den nya sjukförsäkringen att göra. Redan 2003, när 130 000 var långtidssjukskrivna, slutade man att godkänna sjukskrivningar automatiskt. Ulf Kristersson kan säkert förfina och täppa till ytterligare hål i försäkringen, men själva principen måste han försvara.