Publicerad: 2008-10-07 00:01, senaste uppdaterad: 2010-02-25 06:02
Blir det lika illa igen? Det är inte så konstigt att det knyter sig i magen när man ser nattsvarta krisrubriker vart man än vänder sig. Många minns fortfarande krisen i början av 90-talet. Det var bankakut, 500 procents ränta och en ekonomi som minskade tre år i rad.
I min egen hemkommun var de åren dödskyssen för många av stans industrier. Och i takt med att fabrikerna la ned och arbetslösheten steg, gick kommunen på knäna. I mitten av 90-talet stod man obehagligt nära en konkurs. Jag förstår att ingen vill ha tillbaka de åren.
Men dagens kris är inte gårdagens kris. Och Sverige nu är inte Sverige då: statens finanser är urstarka, sysselsättningen är hög och bankerna har inte gjort om misstagen från 80-talet; i Sverige har inte bostadslån delats ut lika tanklöst som i USA. Det betyder dock inte att vi inte berörs av oron i resten av världen. Som en liten exportnation är vi i högsta grad beroende av omvärlden. Därför rasar även Stockholmsbörsen och därför får även de svenska bankerna problem.
Att regeringen och Anders Borg höjer insättningsgarantin och Riksbanken pumpar ut ytterligare 100 miljarder i lån till bankväsendet är förstås en konsekvens av den globala finansiella oron. Men åtgärderna går inte att jämföra med det amerikanska krispaketet eller de olika europeiska räddningsaktionerna.
Anders Borgs besked handlar först och främst om psykologi. Anledningen till att insättningsgarantin höjs är främst för att spararna ska vara trygga, känna sig trygga. Risken är annars stor att de avslutar sina konton och placerar sina pengar någon annanstans - eller i madrassen. Krisvarningarna riskerar bli självuppfyllande profetior.
För bankerna är däremot behovet av nytt kapital högst reellt. Deras problem är att de inte kan hitta kapital på marknaden till ett vettigt pris - ingen varken vill eller vågar ställa krediter till förfogande. Och det är då som Riksbanken får rycka in.
Men Sverige står fortfarande starkare än många andra. Så nej, det är inte dags igen. De värsta domedagsprofeterna ska tas med både en och två rejäla skopor salt. Långt ifrån alla finansiella kriser blir till kriser för den reella ekonomin. Och skulle det ändå bli så står vi betydligt bättre rustade nu än för tjugo år sedan.
Av: Karl Rydå Ledarskribent