Publicerad: 2011-02-22 00:00, senaste uppdaterad: 2011-02-22 09:02
Varje arbetande svensk försörjer i dag 2,3 personer, vilket ökar till över 2,5. Det låter inte så drastiskt, men vissa kommuner kommer då att ha en försörjningsbörda på över 3,0 vilket förändrar förutsättningarna för välfärd.
Till detta kommer prognoser för äldreomsorgen. Om den finansieras på samma sätt 2035 kommer den genomsnittliga kommunalskatten att behöva öka till 44 kronor.
Men det finns bara en sak som är säker om 2030-talet. Och det är att mycket lite kommer att fungera på samma sätt som i dag.
Signalen till alla som läser om bördan och om krympande pensioner blir att man lika gärna kan ge upp. Den 50-åring som redan känner sig sliten av jobbet, ser minst 20 års arbete framför sig, där det mesta går i skatt och där man sedan inte kan leva på sin pension.
Därför är det politikens uppgift att nu ta sig an utmaningen. En första trevare från regeringen om bland annat pensionsåldern fick ett kyligt bemötande av Socialdemokraterna. Att få den intjänade pensionen att bättre motsvara livslängden är ändå den enklare delen av uppgiften.
Den stora utmaningen blir dels att organisera välfärden på ett bättre sätt, att tänka nytt och annorlunda om utförande och finansiering, dels att se till att den stora 90-talist- och 00-talistgenerationen kommer i jobb. Om det senare ska kunna ske måste trösklarna till arbetsmarknaden sänkas.
Frågan är så långsiktigt viktig att det krävs breda överenskommelser. Politiken kan inte tillåtas variera med mandatperioderna under 2010- och 2020-talet. Varken företag eller arbetstagare kan ta en för stor börda för att finansiera pensionerna. Som LO redan påpekat är också arbetsmiljön en avgörande del för om arbetslivet ska kunna förlängas.
Alla perspektiv måste med från början. Och Sverige är med sitt pensionssystem och sin goda ekonomi långt mer redo än de flesta andra länder.