Publicerad: 2011-02-02 00:00
Varför lyfter de bidrag när deras insatser behövs i ett land med en tickande demografisk bomb? Ungdomar kommer heller aldrig in på arbetsmarknaden i jobblinjens Sverige. Och de äldre tvingas bort i förtid.
Konjunkturrådet vill helt slopa arbetsgivaravgiften för dessa grupper, liksom för flyktinginvandrare. Dessutom ska alla över 67 få kraftigt lindrad inkomstskatt. Dessa båda förslag ligger hyfsat i linje med åtgärder som regeringen redan överväger. Det tredje förslaget, ”välfärdsjobb” för långtidsarbetslösa, gör inte det.
Välfärdsjobb inom vård och omsorg liknar tidigare experiment som plusjobb, men det finns också skillnader. Det kan bli både dyrt och få oönskade effekter på arbetsmarknaden, vilket Anders Borg påpekat. Nyttan för den enskilde, i termer av att komma ut ur utanförskapet, är också osäker.
Vad Anders Borg i stället borde ägna sig åt är att bevisa förträffligheten i regeringens egen motsvarighet till välfärdsjobb, jobb- och utvecklingsgarantin fas tre. Den är redan dokumenterat dyr och vad gäller positiva effekter så lyser de hittills med sin frånvaro.
Regeringen och konjunkturrådet fortsätter säkert att träta om nyttan av olika arbetsmarknadsåtgärder, men ingen berör den egentliga lösningen på Sveriges problem. Det grundläggande för att få fler i arbete är förstås ett bra utbildningssystem och ett gott företagsklimat. Men sedan måste det också till sänkta trösklar för anställningar.
Inga skatterabatter i världen hjälper så länge lagen om anställningsskydd lämnas orörd. Dessutom har ett enkelt och tydligt skattesystem, som efter den stora skattreformen 1991, ett egenvärde för att öka antalet arbetade timmar. Nu återstår bara ett lapptäcke.
Regeringen har valt bort de viktigaste reformerna för arbetsmarknaden, bland annat för att inte stöta sig med facket och viktiga väljargrupper. Konjunkturrådet räds i alla fall inte facklig kritik. En sänkning av minimilönerna ingår nämligen också i rådets paket för fler jobb.