Publicerad: 2009-05-29 00:01, senaste uppdaterad: 2010-04-01 08:04
Det har verkligen aldrig varit frågan om någon himlastormande förälskelse, förhållandet mellan svenska folket och EU. Sedan inträdet i unionen för 15 år sedan har det varit lite si och så med stödet. Numera ställer sig en majoritet bakom medlemskapet, men inte utan knorr.
Många har fortfarande svårt för det faktum att Sverige är en av nettobetalarna till unionen och att en så stor andel av EU:s budget går till att göda en olönsam jordbruksnäring. Att avskaffa jordbruksstödet är därför svenska, rättrådiga politikers favoritlöfte. Men glorian skaver.
Inte ens de väljare som vill lägga sin röst på ett parti som betecknar sig som liberalt kan vara säkert att det är en röst för frihandel och mot handelshinder och jordbrukssubventioner. Centerpartiet vill till exempel avskaffa stödet först när liknande stöd avskaffas runt om i världen. Man kunde lika gärna ha sagt att det aldrig ska avskaffas.
De andra partierna är nästan lika hopplösa. Ska gå efter partienkäten som publicerades i Svenska Dagbladet häromdagen är det bara Junilistan som helt vill avskaffa EU:s jordbruksstöd. Det är snäppet vassare än Moderaterna som vill se en "successiv avveckling". Och Folkpartiet som vill "avveckla produktionsstödet" senast 2015, vill att delar av pengarna som i dag går till jordbruksstöd ska behållas men i stället satsas på bland annat infrastruktur, klimatåtgärder och demokratibistånd.
Fast varför låta pengarna stanna i EU? Att jordbruksstödet snedvrider konkurrensen och slår undan benen för livsmedelsproducenter utanför EU är det stora problemet, men själva storleken på budgeten är också till besvär. Alla dessa miljarder är omöjliga att överskåda och göder byråkrati och tveksamma projekt. Uppgift nummer ett för liberala politiker är att avskaffa jordbruksstödet. På riktigt. Och snabbt.
Av: Karl Rydå Ledarskribent