Publicerad: 2006-04-05 00:00, senaste uppdaterad: 2010-03-03 08:03
"The best route to girl power."
Dr Brenda Despontin, ordförande i Flickskolornas förbund och rektor för Haberdashers' Monmouth School for Girls i Storbritannien är mycket övertygande: "bevisen som ger stöd för flickskolor är obestridliga. Och de blir bara fler." Dr Despontins resonemang vilar på forskning och erfarenhet.
Efter att ha läst hennes debattartikel i Daily Telegraph från 11 mars i år måste jag medge att det är svårt att finna tunga motargument.
Här finns nämligen en skön paradox att svälja: När man delar på pojkar och flickor i undervisningen jämnas könskillnaderna ut! Eleverna tenderar att inte falla in i förväntade könsroller — våra kulturellt inlärda mönster för "kvinnligt" respektive "manligt" beteende, utan de följer tydligare sin inre, individuella drivkraft. Flickor i flickskola satsar i mycket högre grad än i blandade skolor på ämnen som naturvetenskap, teknik, medicin, arkitektur och företags-ekonomi.
I blandade skolor, påpekar dr Despontin vidare, finns färre möjligheter för flickor att ta för sig ledarroller. I flickskolorna blir kvinnlig framgång något normalt, förväntat — och gränslöst.
I blandade klasser är flickor räddare att misslyckas eller förlöjligas. De förlorar självuppskattningen i ett klimat som inte uppmuntrar deras självförtroende och inte stöder deras risktagande.
Maria Borelius skrev härom dagen i Svenska Dagbladets om en utvärdering av 4 000 skolor i Storbritannien gjord av en oberoende stiftelse för utbildningsforskning. Resultat: flickorna lyckas bättre i flickskolor, mest påtagligt i naturvetenskapliga ämnen.
Mest gynnade av könsseparerade skolor är lågpresterande flickor respsektive pojkar. För de duktiga pojkarna är det ingen skillnad. Mindre könsstereotypa aktivitetsval är något annat som Borelius pekar på.
Röster mot könsseparering finns förstås även i Storbritannien, för visst går det att hitta invändningar.
En del hävdar att enkönade skolor är 'onatuliga' eftersom livet inte ser ut så. Men flickorna är inte inlåsta i skolan 24 timmar om dygnet 365 dagar om året! De tillbringar mer tid utanför skolan än på den... Vuxenvärlden hyllar dessutom en mängd enkönade verksamheter", skriver dr Despontin, och syftar på sporter, klubbar, nätverk och så vidare.
Hannah,14 år, är från USA där hon går i "vanlig" blandad skola, men har nu gått en termin på flickskola i Edinburgh i Skottland. Omedvetet bekräftar hon dr Despontins teser när hon berättar för mig hur det är att gå där:
— Vi koncentrerar oss bättre här. Man kan prata utan att någon pojke säger att man är dum. Vi är inte rädda att säga vad vi tänker och kan göra saker som vi inte skulle göra om det var pojkar där.
Hannah säger att hon ju tycker om att vara med pojkar.
— Men det är jätteskönt att vara med bara tjejer. Jag behöver inte hålla på med håret och tänka på hur jag ser ut. Jag slappnar av.
— Flickorna här är jättekaxiga, "bitchy", tillägger hon.
— Jag tycker om det!
Det tycks vara en hel del som skolminister Ibrahim Baylan missat på sin nyligen gjorda studieresa i Storbritannien. Eller så blundade han bitvis hårt.
Gammalmodiga idéer" var ju hans nonchalanta avfärdande, när folkpartiets skolansvarige Jan Björklund nyligen föreslog att det ska kunna vara "tillåtet att i vissa lägen" göra en uppdelning mellan pojkar och flickor (han talade inte om total separering eller enkönade skolor!).
Viss könsseparerad undervisning kan vara ett sätt att stärka både flickor och pojkar, genom att de för en stund slipper de skavande stereotypmallarna. Sådana projekt finns redan i Sverige, och det finns stöd för detta även i svensk forskning. UNT skrev tidigare om Jämrum i Gävle — Sveriges enda jämställdhetscentrum för pedagoger — som i vissa lägen ansåg att den bästa lösningen kan vara att dela på könen i en klass, för att pojkar och flickor i lugn och ro ska få öva nya färdigheter.
Enkönade skolor är knappast aktuellt, efterfrågat eller ens önskvärt i Sverige. Flickskolor som fenomen är dock alltför intressant för att bara viftas bort.
Eller som en engelsk elev sade, som återvänt till sin flickskola efter att ha prövat att gå i en blandad skola:
— Det kändes aldrig bekvämt. Jag hade så svårt att få vara mig själv.
Maria Ripenberg | Ledarskribent