Publicerad: 2006-04-21 08:46, senaste uppdaterad: 2010-03-03 09:03
"Tack gode Gud för vår mat. Amen!" Tacksägelsen skanderas taktfast, med betoning på varje ord. "Amen" kommer som ett lättat utrop. Äntligen rast!
Scenen är hämtad från Thunmanskolan i Knivsta i slutet av 1960-talet. Jag går i mellanstadiet i en vanlig svensk, på den tiden statlig — och uppenbarligen konfessionell — skola. Vi har kristendomsundervisning, men också vanlig naturkunskap. Min omtyckta, respekterade och högst kompetenta klassföreståndare är djupt religiös och lär oss sånger om "lammets blod", förutom de obligatoriska psalmerna. Vi kan de bibliska berättelserna.
Jag minns inte att någon ifrågasatte denna ordning. De elever som kom från icke-religiösa hem påverkades knappast av den religiösa "indoktrineringen". Den som var religiös hade det med sig hemifrån. För nog är det hemmet och föräldrarnas tro och värderingar som i grunden avgör vad barn tror och tycker.
På högstadiet försvann kristendomskunskapen till förmån för religionskunskap. Det var alltså inte så länge sedan som den svenska skolan var en kristen skola. Sverige kan i dag kallas ett sekulariserat kristet land, med ett kristet arv invävt i värdegrund, etik, moral och lagar. Att helt göra sig av med det kristna tankegodset är förstås omöjligt. Nu finns dock fler religioner i vårt land, som växer med antalet utövare. Precis som de kristna kyrkorna har sina barntimmar, och bibelskolor, har moskéerna sina koranskolor.
Metta Fjelkner, som väl egentligen ska företräda lärarna i egenskap av ordförande i Lärarnas riksförbund, gjorde i lördags på DN Debatt ett politiskt inlägg om att skolor som står på religiös grund måste förbjudas. Ett skäl hon anger är att uppståndelsen kring Muhammedkarikatyrerna tydligt visar att "religion kan få politiska konsekvenser". Som om politiska konflikter skulle vara skäl nog att stänga skolor. Nej, religion får inte förväxlas med extremism.
Skolan ska följa den läroplan och de regler som omfattar alla skolor, via de lagar och regelverk som fastställts i demokratisk ordning. Dessa utgör de ramar för vad som är "från samhällssynpunkt önskvärt", som Metta Fjelkner efterfrågar. En skola ska bygga sin undervisning på demokrati och empirisk vetenskap. Men kan undervisning verkligen vara "garanterat objektiv"?
Nej, naturligtvis inte. En lärare kan, precis som en journalist, sträva efter att vara saklig och opartisk, men likväl väljer man sina infallsvinklar och upplägg utifrån den man är och det man tror på. Varje val är subjektivt. Den fullkomligt neutrala platsen för lärande kommer vi aldrig att kunna finna.
Ett förbud mot religiösa skolor som en konsekvens av barnens religionsfrihet får väl också egentligen till följd att man starkt måste ifrågasätta även dopet och konfirmationen. Vad har vi för rätt att pådyvla barn detta och — inte minst — utsätta dem för sina indoktrinerande föräldrar?
Religion är intressant — men farligt, ovetenskapligt och odemokratiskt, tycks Metta Fjelkners utgångspunkt vara. Det finns dock inget som säger att religiositet inte går att förena med pacifism, empirisk vetenskap och demokratisk hållning. Man kan exempelvis dra sig till minnes frikyrkornas betydelse för utvecklingen av demokratin i Sverige och andra länder.
Svenska skolbarn ska inte kunna få förledas av kreationistiska irrläror och de ska få bred kunskap om olika religioner. Men Sverige har goda förutsättningar att med det starka regelverk och de kontrollmekanismer som finns följa Europarådets konvention, som säger att föräldrar ska ha möjlighet att placera sina barn i en skola som överensstämmer med deras trosuppfattning och livsfilosofi. Vi vinner i alla fall inget med att måla upp kategoriska skräckbilder av religion i allmänhet eller av alla skolor som står på religiös grund i synnerhet.
Thunmanskolan var i alla fall rätt trevlig.
Maria Ripenberg
ledarskribent