Publicerad: 2010-10-26 00:00
Men inne i tidningen slår man i stället fast att de senaste förändringarna bara påverkat de sjukskrivna på marginalen. Viktigare var beslutet 1995, av den dåvarande S-regeringen, att lägga över rehabiliteringsansvaret för sjukskrivna på arbetsgivarna. Samt de stora besparingarna på 1990-talet, som gjorde att många helt enkelt inte orkade.
Neddragningarna i den offentliga sektorn brukar anges som huvudorsaken till massjukskrivningarna. Det är ett till synes enkelt samband. Personaltätheten minskar i skola, vård och omsorg varpå ett stort antal anställda går in i väggen. Det verkar högst sannolikt. Men det är inte hela förklaringen. Besparingarna som gjordes då har många paralleller men sjukskrivningspuckeln är helt unik för Sverige och för tidsperioden.
Såväl läkarkåren som Försäkringskassan stod handfallna inför den stora anhopningen av patienter med psykiska besvär som stod för nästan hela ökningen. Det gick helt enkelt inte att ställa klara diagnoser utifrån symtomen. Svaret blev sjukskrivning. Och förlängd sjukskrivning.
Medier började skriva om utbrändhet, som senare blev utmattningssyndrom och en folksjukdom. Strömmen av fall tilltog medan forskningen försökte ta igen försprånget. Kring 2002–2003 stod det klart att sjukskrivning snarare förvärrade detta tillstånd. Myndigheterna slog till bromsarna och Försäkringskassan fick en mer aktiv roll i att pröva arbetsförmågan hos den sjukskrivna.
Ungefär där står striden än i dag, även om sjukförsäkringen nu fått ett slutdatum och arbetsförmågan prövas mot hela arbetsmarknaden. Sjukskrivningsnivåerna i Sverige närmar sig nu ett europeiskt genomsnitt.
När massjukskrivningarna pågick rapporterade medier ofta om att omfattande fusk skulle ligga bakom. Den myten avlivas effektivt av Pockettidningen R. Fusket har, då som nu, kunnat uppskattas till omkring en miljard kronor. Även denna siffra är osäker. Och om den är sann så handlar det ändå om felräkningspengar i sjukförsäkringen.