Naturligtvis finns det taktiska motiv bakom Socialdemokraternas utspel om nationell samling kring lÀraryrket. Inbjudan kan motverka det konfrontativa intryck som skapades av kongressbeslutet om kommunalt veto mot friskolor. Tackar regeringspartierna ja framstÄr S som handlingskraftigt och ansvarskÀnnande, tackar de nej sÄ vinner man ÀndÄ poÀng.
Men taktiken finns ocksĂ„ pĂ„ ett annat plan. Socialdemokraterna behöver sjĂ€lva komma bort frĂ„n den bild av partiets skolpolitik som bidrog till valnederlagen 2006 och 2010. Att oppositionen inbjuder till nationell samling om nĂ„got som regeringen redan försöker göra â alltsĂ„ att rusta upp lĂ€rarutbildningen och förbĂ€ttra lĂ€rarnas löner och karriĂ€rmöjligheter (flera förslag har lagts bara under vĂ„ren) â visar i alla fall att S inte lĂ€ngre Ă€r ett hot mot den skolpolitiska nyorienteringen.
Utbildningsminister Jan Björklund (FP) kan sÀkert tycka att inbjudan Àr nÄgot överflödig. Det vore vÀrt mera att komma överens över block- och partigrÀnser om friskolornas stÀllning eller om att Äterskapa statens övergripande ansvar för skolan. Men det Àr inget argument för att sÀga nej till denna inbjudan. TvÀrtom Àr det bra att den nyvunna enigheten befÀsts.
Man kan mycket vÀl göra gemensamma utfÀstelser om lÀrarutbildningen och om lÀraryrkets stÀllning, utfÀstelser som kan stÄ sig oavsett hur valet 2014 utfaller, Àven om man inte blir överens om annat. En av förklaringarna till den framgÄngsrika skolpolitiken i Finland anses ju vara att alla viktiga politiska aktörer Àr överens om det grundlÀggande, att alla har rÀtt undervisning av sÄ hög kvalitet som det över huvud taget Àr möjligt och att detta ocksÄ har konsekvenser för lÀraryrkets status.