Publicerad: 2011-11-17 00:00
Och trots de mycket olika utgångspunkterna, har de bägge herrarna ungefär samma syn på vad som måste göras nu: Grekland måste lämna euron samtidigt som det måste finnas en struktur som skyddar övriga utsatta länder från att ställa in betalningarna så länge de reformerar sina ekonomier. Först och främst gäller det Italien, Portugal och Irland, men fler länder ligger illa till.
Mer än någonting måste EU:s ledare hålla huvudet kallt när det stormar som värst. Att avveckla euron är varken önskvärt eller realistiskt. Den gemensamma valutan är en bärande del i den Europatanke som hela tiden har genomsyrat det som i dag är EU.
Att kasta hela europrojektet i papperskorgen för att ett antal stater inte har skött sin ekonomi, skulle vara som att avskaffa hela det fria skolvalet för att enskilda skolor fungerar dåligt. Däremot är det oerhört viktigt att skilja på kortsiktiga krisåtgärder och en långsiktig utveckling av det europeiska projektet.
För att avvärja akuta hot kommer det sannolikt att krävas åtgärder på EU-nivå, oavsett om de stöds eller hinner förankras hos medborgarna. Därutöver behöver ett antal stater kapa underskott och genomföra strukturreformer för att återvinna förtroende och skapa förutsättningar för tillväxt. Men därifrån till att införa en gemensam finanspolitik och andra federala reformer, är ett mycket långt steg.
En ökad integration av de europeiska staterna – genom en utvidgning och fördjupning av EU – kan inte drivas igenom i all hast, motiverat av ett aldrig så allvarligt ekonomiskt läge. Utan att vara fast förankrat hos de europeiska folken kan ett ökat samarbete aldrig få den legitimitet som är nödvändig. Ett mer federalt EU är ett medel för att uppnå en starkare europeisk gemenskap, inte självklart ett mål i sig.
När statsbankrutter och ett finansiellt sammanbrott ska undvikas får inte Europatanken slarvas bort på väg. För då är just ingenting vunnet.