Varje ny dag som tas ut av pappan är en framgång för jämställdheten, och på 20 år har pappaledigheten mer än fördubblats, från 10 till 25 procent av dagarna. Införandet av pappamånaderna (1994 och 2002) är huvudförklaringen, men samtidigt också skälety till att siffrorna är något dopade. Även fäder som är ointresserade av att vara hemma med barn måste ju ta ut dessa dagar då pengarna fryser inne annars. Då tar man ledigt på sommaren och det är ingen vågad gissning att mamman även då har huvudansvaret för barnet.
Vägen till en bra kontakt med sitt barn går via samvaro i vått och torrt, även när pannan är febrig eller när kläderna behöver lagas. Det går att glädjas över att pappaledigheten ökat rejält. Men man måste ändå konstatera att det fortfarande är långt kvar tills att barnen får växa upp med likvärdig tillgång till båda sina föräldrar, och tills att mammorna har likvärdiga chanser som papporna att få det jobb man vill ha och den inkomst och pension man förtjänar.