Publicerad: 2010-03-18 00:01, senaste uppdaterad: 2010-03-22 23:03
Vd:n och en av grundarna, Jörgen Nilsson, berättar om år av jobb utan lön och om att stå "med mössan i hand" varje år för att kunna fortsätta. Riskkapitalbolagen väljer mellan hundratals bolag att investera i. Självklart väljer man ibland fel. Företag som passerar nålsögat kan få lägga ned efter en tid medan potentiella storföretag aldrig ens får försöka. Det är mycket svårt att bedöma kunskapsintensiva företag i tidiga skeden. Därför måste man satsa brett.
Folkpartiet föreslog på förra helgens riksmöte ett utökat stöd till unga företag. Dels har man tänkt sig en skatterabatt för mindre företag som satsar på forskning och utveckling, dels ett riskkapitalavdrag för privata investerare.
Staten satsar redan cirka 30 miljarder på företagsstöd, främst genom Almi och de olika innovationsstiftelserna. Det privata näringslivet lägger 80 miljarder årligen på forskning och utveckling, merparten av detta i storföretag som ABB, Astra Zeneca och Ericsson.
Frågan är om ännu mer skattepengar ska gå till företagsidéer som ingen vet om de bär? Ska inte professorn som lämnar universitetet för att försöka kommersialisera sin forskning kunna stå på egna ben? Och varför var det fel att stödja ett Saab i begrepp att sparka folk, men rätt att stödja företag som befinner sig år från att anställa?
Svaret är att pengar till morgondagens företag måste betraktas som välinvesterade. Avgörandet kan inte lämnas åt marknaden eftersom företag i tidiga skeden ännu inte finns på någon marknad. Idéer måste få prövas och förkastas i forskningsföretag, precis som i den akademiska forskningen. Relativt sett är det billigt att satsa och utdelningen blir god. Eller, rättare sagt, för framtiden kan det bli mycket dyrt att låta bli.
Jörgen Nilsson hade gärna sett ett riskkapitalavdrag under hundåren med Scandidos. Stimulanser som kan få forskaren att fokusera på sin uppgift, och fortsätta ytterligare en tid, gör att urvalet blir bredare när marknaden fäller sin dom över de nya företagen.
Alliansregeringen har satsat stora medel på forskningen. Därför är det extra synd om många projekt avbryts innan de börjat betala tillbaka till statskassan.