Publicerad: 2011-01-29 00:00
Ungefär 3 600, var femte, utförsäkrades aldrig utan fick fortsatt sjukpenning eller sjukersättning. Dessa var uppenbart för sjuka för att jobba och kan med fog kallas svårt sjuka.
Av de som ändå lämnade försäkringen vid förra årsskiftet har hälften, 7 000 personer, under året återförsäkrats då de bedömts vara för sjuka för att arbeta. Med myndighetens perspektiv, och de prövningar som gjorts i varje enskilt fall, är det alltså varken sjuka eller svårt sjuka som utförsäkrats. Det är arbetsföra människor som under lång tid funnits i sjukförsäkringen.
Det går naturligtvis inte att utesluta att det finns sjuka även bland dem som definitivt lämnade sjukförsäkringen för ett år sedan. För många blev det till och med uppenbart att det var så när medier i somras rapporterade om fall som till exempel Annica Holmqvist. Hur kan hon vara något annat än väldigt svårt sjuk?
En närmare titt på de cirka 7 000 som utförsäkrades visar att cirka 1 500 faktiskt fått jobb, och att 3 000 finns i arbetsmarknadsåtgärder. Dessa, som det gått bra för, omnämns sällan. Allt fokus i debatten handlar om de återstående 2 500. Här finns människor som anser sig vara så sjuka att de inte ens kan tänka tanken att gå till arbetsförmedlingen. När Försäkringskassan då gång på gång klassar en som arbetsför återstår till slut bara försörjningsstöd, socialbidrag. Det är en tragedi för alla berörda, den utförsäkrade och deras anhöriga.
En förklaring till att bedömningarna går isär kan vara att ingen säkert vet. En stor majoritet av de som nått 550 dagars sjukskrivning har psykiska diagnoser (till exempel utbrändhet) och sjukdomar på rörelseorganen (värk). I början av 2000-talet sjukskrevs man per automatik för detta och Sverige hade 2003 130 000 långtidssjukskrivna, något som saknar motsvarighet i västvärlden.
Att låta Försäkringskassan pröva arbetsförmågan i stället för att stämpla sjukintyg är en förändring som sänt konvulsioner genom landet. Handläggaren står mot den enskilde, försäkringsläkaren mot husläkaren. De svåra gränsfall som uppstår av nyordningen (som genomfördes av en S-regering) har inte mycket med den nya sjukförsäkringen att göra.
Mycket kan fortfarande förbättras i sjukförsäkringen, som måste bli betydligt smidigare. De som når den bortre gränsen är mycket utsatta personer som inte kan kastas mellan myndigheter hur som helst. Prövningen mot arbetsmarknaden bör bli mindre stelbent, både vad gäller tidsgränserna och vilka jobb man kan ta. Det gäller individer med oftast ingen förankring alls på arbetsmarknaden som i sin egen takt måste få chansen till ett nytt liv.
Socialdemokraterna är med och kan bidra med sina idéer i Socialförsäkringsutredningen, med slutdatum 2013. Själva grundprinciperna i sjukförsäkringen, att den ska vara för sjuka och inte för arbetslösa och att rättssäkra prövningar lämpligen görs av Försäkringskassan, kan man väl vara överens om nu när valrörelsen sedan länge är över?