Publicerad: 2011-04-21 00:00
Som alltid i detta väldiga land, 150 miljoner invånare, har valkampanjerna präglats av våld och mygel, både från de styrandes och från utmanarkandidaternas sida. Ett par hundra människor har redan dött, och nu pågår kravaller i delar av norra Nigeria, mot omvalet av Jonathan.
Nigeria, hjälpligt hopsytt av Storbritannien under kolonialeran, består av över 250 olika etniska grupper och flera religioner. De inre spänningarna är starka, och politiken ofta bara en arena för olika regionala intressens kamp mot varandra. Exempelvis föll rösterna i parlamentsvalet mycket tydligt efter geografiska och etnoreligiösa mönster, vilket analytikernas kartor demonstrerar: norra Nigeria i en färg, södra i en annan, och så vidare.
Samma sak gäller presidentvalet. Goodluck Jonathans seger tycks klar i rent matematisk mening - han är vald med en majoritet av rösterna — men trots det kan valet komma att urholka hans legitimitet som representant för landet.
Presidentposten i Nigeria har informellt tillåtits att rotera mellan de olika regionerna, som ett sätt att samla detta myller av folkgrupper, men sättet Jonathan kom till makten på rubbar den ordningen. Han, kristen från södra Nigeria, ärvde nämligen statschefsposten i egenskap av vicepresident våren 2010, vid den muslimske nordbon Umaru Yar’Aduas plötsliga insjuknande och död. Yar’Adua hade bara suttit som president sedan 2007, och många uppfattade saken som att nordborna förlorade en del av sin utmätta tid. Det bäddade för oroligheter, när Jonathan sedan slog ut sina nordliga medtävlare i valet.
Förhoppningvis stillas protesterna snart, utan att ytterligare inflammera landets problem. Det är inte bara en fråga för Nigeria, utan också viktigt för övriga kontinenten — och i synnerhet för den ömtåliga sammanhållningen i Västafrika, där vi nyss såg Elfenbenskusten spricka upp i sin egen nordsydliga konflikt.
Så Good luck, Jonathan.