Publicerad: 2010-12-21 00:00
Författaren och journalisten Aron Lund, upptäckte under arbetet att det inte fanns en enda bok om Syrien på svenska, bortsett från någon enstaka turistguide. Hans lika välskrivna som sorgset realistiska skildring är ett pionjärarbete av hög klass. Syrien må ha varit internationellt isolerat i decennier, men inblickarna i det syriska samhället och villkoren för syrisk politik ger samtidigt nycklar till förståelsen av den vidare arabvärlden – inte minst Libanon.
Precis som så många andra arabländer är Syrien en delvis konstlad statsbildning, med gränser som drogs upp av britter och fransmän efter första världskriget. Det var i Syrien som det panarabiska nationalistpartiet Baath – på papperet samma parti som styrde Irak fram till den amerikanska invasionen – uppstod. Partiet hade både fascistiska och kommunistiska drag men blev i Syrien dessutom ett redskap för familjen Assad som i fyra decennier styrt landet med extremt brutala metoder. Familjen har sitt ursprung i den religiösa minoritet som kallas alawiter och som tidigare varit mer eller mindre undertryckt av den sunnimuslimska majoriteten.
Kampen mellan olika religiöst definierade grupper, olika varianter av arabisk nationalism, islamister och sekulära har förts med ofattbart skoningslösa metoder. I staden Hama dödades 1982 10 000 – eller 20 000 eller 38 000, ingen vet säkert – stadsbor som förknippades med Muslimska brödraskapet, och stadens centrum jämnades med marken. När Hafez el Assad år 2000 avled och efterträddes av sonen Bashar förutspådde många regimens kollaps.
Men Bashar sitter kvar, av allt att döma ohotad under överskådlig framtid. Det är en av Arons Lunds stora förtjänster att han så klargörande visar vilka mekanismer som gör det möjligt för en regim av detta slag att trots allt accepteras och varför två miljoner syrier av allt att döma frivilligt gått med i det styrande partiet.
Förtryckets mekanismer är ofta mer komplicerade än vi tror. Fallet Syrien har mycket att lära oss.