Publicerad: 2008-05-30 10:51, senaste uppdaterad: 2010-02-24 22:02
ommer Taiwans nye president att sälja ut öns faktiska oberoende och demokratiska system till diktaturen på fastlandet? Nej, en mer realistisk analys av veckans spektakulära närmande mellan de två regeringarna är att det är de styrande i Peking som har skäl att frukta en långsiktig "smitta" från Taiwan.
Kinas president Hu Jintao har alltså sammanträffat med ledaren för Taiwans nygamla regeringsparti Kuomintang, Wu Poh-hsiung, det första mötet på denna nivå på 60 år. Kuomintang är visserligen det av Taiwans stora partier som är mest "kinesiskt" och håller av ideologiska och historiska skäl fast vid uppfattningen att Taiwan är en kinesisk provins. Men väljarna på Taiwan lär inte ha någon lust att inordna sig under Peking. Om det tidigare regeringspartiet, det liberala DPP, lyckades med något under sina år vid makten så var det att skapa ett politiskt klimat där alla politiker som vill ha en chans att nå presidentposten måste lova att försvara Taiwans intressen gentemot grannen.
Taiwans nye ledare, president Ma Ying-jeou, är antagligen den mest "Kina-vänliga" ledare som skulle kunna väljas till Taiwans högsta ämbete. Men hans manöverutrymme på hemmaplan är begränsat. Och inget tyder på annat än att han avser att utnyttja Kinas nya intresse för samtal för att driva fram bättre vardagsförbindelser med Kina och bättre skydd för företag som investerar på fastlandet samt - som det stora priset - möjlighet för Taiwan att i någon form ansluta sig till internationella organisationer som Världshälsoorganisationen, WHO.
Det sistnämnda kommer, om det blir verklighet, att stärka Taiwans internationella ställning. Och de vardagliga förbindelserna i form av affärsresor, turism, akademiskt utbyte och annat kan bli en handfast demonstration av fördelarna med demokrati som i längden måste göra intryck på besökande fastlandskineser. Och till detta kommer något annat - om regimen i Peking åtminstone outtalat godtar att en del av det område som de anser tillhör Kina åtnjuter fullt självstyre, kommer liknande krav från minoritetsfolk, t ex i Tibet, att få större legitimitet.
Kina har under DPP-regeringens tid uppvaktat Kuomintang och kan inte gärna backa nu, när det på grund av OS blivit nödvändigt att visa upp en resonabel och avspänd attityd mot omvärlden. Och Taiwans nya ledning tycks förstå att utnyttja tillfället.
Av: Håkan Holmberg Politisk chefredaktör