Publicerad: 2011-02-09 00:00
Det är tillräckligt illa att regeringen två år i rad, stick i stäv med EU:s bestämmelser, förordat en avskjutning av en vargstam, som behöver all genetisk variation den kan få. Att decimera den minskar givetvis variationen, och fjärmar vargen ytterligare från en gynnsam bevarandestatus.
Nu ska det planteras ut valpar – helst på ställen där det inte finns så mycket varg. Men, bästa politiker, vargen är ingen lydnadschampion som kan beordras på stället ”plats”. Den är en uthållig långvandrare som går vart den behagar – om den inte stoppas av kulor, förstås.
På DN Debatt i går fick vi klargörande information från rovdjursutredningens internationella forskarpanel. De svenska vargarna är en del av en nordisk population: Sverige, Norge, Finland och Ryssland måste samarbeta för vargens bästa.
Men även sammantaget i dessa områden är vargarna alldeles för få för en långsiktig överlevnad. Svenska myndigheters förslag att införa vargar med annat ursprung i Skandinavien är mycket viktiga, skriver forskarna. Och de av renbetesland isolerade vargspillrorna i de nordiska länderna samt ryska Karelen behöver kunna sammanstråla för ökad genetisk variation.
Men det räcker inte. Den nordiska vargstammen behöver öka från cirka 1000 till minst 3 000 individer, för att på sikt ha en evolutionär potential. Det är därför absurt att Carlgren antyder att Sverige, efter att framöver förhoppningsvis gjort stammen något mer ”livskraftig” på konstlad väg, åter ska krympa den till ”mindre än annars”.
Att med hjälp av statliga bidrag skapa ”vargkorridorer” genom sameland åt vargar från Finland låter ju sjangtilt, men det är knappast troligt att röda mattan kommer att rullas ut för gråben. Vad en vargkorridor är vet nu inte ens politikerna, trots att förslaget finns. Är det dressyrhundstanken? Men vargen vill inte gå fot. Tänk om den trivs bra i renbetesland? Eller tänker Carlgren snitsla ”korridoren” med älgkorv? Regeringen har hittills inte låtit en gnutta vetenskaplig. Den bör nu låna forskarna sitt öra, och inte bara lyssna sig yr på särintressen.
Av: Maria Ripenberg, ledarskribent