Publicerad: 2011-10-21 00:00
Hade omläggningen rört landets storstäder med deras hundraprocentiga mobila täckning hade kanske inte så många märkt någon större skillnad.
Men Telias beslut rör i stället glesbygdsområden, där den mobila täckningen har uppenbara brister.
Resultatet av övergången har blivit därefter. Flera tunga instanser, från Post och Telestyrelsen till IT-minister Anna-Karin Hatt (C), kritiserar nu Telia för genomförandet av projektet.
Telia, ett av landets största kommunikationsföretag, har inte ens lyckats förmedla den mest basala information till alla som berörs av beslutet.
De tekniska lösningarna har uppenbara brister – något som Telia först ett år senare erkänner. Företaget testade helt enkelt inte den nya utrustningen tillräckligt innan man började riva det fasta nätet.
När det visade sig att tekniken inte alltid höll måttet fick kunderna betala priset. Det har i många fall blivit högt.
Det handlar om samtal som inte går fram, som bryts eller har undermålig ljudkvalitet, trygghetslarm som inte längre fungerar och om abonnenter som inte ens kunnat ringa larmnumret 112.
Telefonen behövs dock till mer än livsnödvändiga larmsamtal. Det finns även exempel på personer som inte längre kunnat driva sina företag sedan telefonen slutat att fungera. Andra får inte tillvaron utan fungerande telefoni att gå ihop. De funderar eller har därför beslutat sig för att flytta.
Oavsett anledning blir dock resultaten desamma. Glesbygden utarmas i onödan tack vare Telia, som lever upp till öknamnet Felia.
Problemen har blivit så stora att regeringen beslutat att inrätta en telefonombudsman på Post och Telestyrelsen. Dit ska abonnenter kunna vända sig med frågor och få råd om Telias teknikskifte.
Hur de ska nå fram till ombudsmannen när telefonerna inte längre fungerar är dock en fråga som behöver besvaras. Det går visserligen alltid att skicka ett brev. Men inte heller det är helt lätt, då även Posten drar ned på sin service och det plötsligen är mil till brevlådan.