Publicerad: 2006-12-07 00:00, senaste uppdaterad: 2010-03-03 16:03
Kvinnor och ungdomar måste vara dumma och ytliga. SVT-ledningen ska ju ha motiverat sitt beslut att satsa på inköp av billigare översättningar med att ett enklare tilltal passar "kvinnor och yngre". Radiolyssnare är dock lite korkade i största allmänhet. P1, sägs det, ska bli en kanal med lägre abstraktionsnivå "där inga förkunskaper krävs".
Senaste året har vi på debattsidorna sett raseriutbrott från medarbetare på radio och tv, som anser att ledningarna monterar ned kvalitet, folkbildning och demokrati. Man ifrågasätter den nya inriktningen, som inte har föregåtts av kvalitetsdiskussioner utan är "färdiga snabbrecept för förytligande och föryngring" (DN 22/9).
På tidningar, radio och TV i hela västvärlden pågår förändringar av inriktning, innehåll och distributionskanaler. En uppsjö av sajter, gratistidningar och reklamfinansierade kanaler - ofta skapade inom den egna koncernen eller ägarkretsen - leder till resurs- och identitetsprövning. Inte sällan får just sådant som bidrar till kvalitet stryka på foten eftersom det betraktas som dyrt. Risken för likriktning är också uppenbar när "alla" ska tillfredsställas.
I en artikel i senaste numret av Neo med rubriken Bäste Thorbjörn, riktad till DN:s nye (Aftonbladets f d) chefredaktör Thorbjörn Larsson, konstaterar frilansjournalisten Thord Eriksson att Stockholms dagstidningar har en gemensam nämnare: Expressens, DN:s, SvD:s och Metros chefredaktörer kommer från Aftonbladet. Stockholm City var Thorbjörn Larsson med och startade. Återstår "originalet", Aftonbladet. Eriksson kallar det aftonbladisering.
Han flyttar sedan udden till nästa problem: Thorbjörn Larsson och SvD:s chefredaktör Lena K Samuelsson har sagt att DN respektive SvD inte ska vara "elittidningar".
Men att resonera så är elitistiskt, om man menar att "vanligt folk" inte önskar eller behöver kvalitet. Man kan också vara säker på att många läsare i framtiden kommer att söka sig till mer stimulerande fora, medan andra nöjer sig med gratistidning - det är ju ändå ingen större skillnad. Och vips har man skapat en samhällsklyfta.
Ett populärt koncept i dag är förment folklighet. SvD visade upp ett tydligt exempel härom dagen, när man använde sin kronjuvel, Idagsidan, till att publicera privata läsarbilder från webben. Ett helt uppslag med pottränade barn och semesterkort i en salig röra.
DN:s debattredaktör Mats Bergstrand kallade nyligen strategin att "ge läsarna vad de vill ha" för utomordentligt farlig: "Inte skulle jag köpa en tidning som innehåller precis det jag i förväg önskat mig; då skulle jag ju kunna skriva den själv."
Om andra branscher använde samma strategi skulle vi varken ha t ex mms eller bluetooth . Det hade varit svårt att efterfråga dessa finesser i förväg - men när de väl finns uppstår ett behov. Utveckla, driv och överraska är konceptet.
I ett litet land som Sverige, med en så pass begränsad mediearena, är det särskilt viktigt för demokratin med så stor mångfald som möjligt i media. Någon uttalat nationell tidning existerar dock inte i Sverige i dag. Där fyller de sammantagna webbarna en funktion. De blir till en mångfald för den som kan surfa.
Den amerikanska journalistikprofessorn Philip Meyer tror att den tryckta nyhetstidningen dör våren 2043. Men han ser samtidigt en väg till kommersiell framgång, en nisch som står vidöppen för framtiden: kvalitet. Sedan spelar det ju egentligen ingen roll om tidningen är digital eller analog.
Kvalitet är dock ingen nisch för ett fåtal. Ja, till och med kvinnor och unga uppskattar det.
Maria Ripenberg | Ledarskribent