Publicerad: 2007-09-16 00:01, senaste uppdaterad: 2010-02-24 17:02
Inget parti på den extrema högerkanten har någonsin gjort ett så bra val som Sverigedemokraterna gjorde för ett år sedan. Många som skrivit om partiet sedan dess har tagit för givet att det också får plats i riksdagen efter valet 2010.
Men när man tar del av de granskningar av partiets insatser som utförts ett år efter valet ter sig den förutsägelsen inte alls lika självklar. Den antirasistiska tidskriften Expo gör i sitt senaste nummer en detaljerad analys och sammanställning av Sverigedemokraternas aktivitet i kommunalpolitiken. Radio Uppland presenterade en liknande undersökning för kommunerna i Uppsala län i fredags.
I Uppsala län har Sverigedemokraterna plats i kommunfullmäktige, i Älvkarleby, Tierp, Heby, Uppsala och Enköping. I Östhammar skulle partiet ha fått ett mandat, men hade inga kandidater.
Partiets representanter har på ett år presterat fyra motioner, en fråga och ett yttrande över en budget. Jämfört med det arbete som övriga par-tier lägger ned, vare sig de är i majoritet eller i opposition, är Sverigedemokraternas insatser nära noll.
Och likadant är det i resten av landet. Expo konstaterar att partiet fick mandat i 144 kommuner. I 73 av dessa har partiet inte lämnat in något politiskt förslag alls. Det beror i vissa fall på att man saknar företrädare - de mandat man skulle ha rätt till är helt enkelt obesatta. Men i 52 kommuner har partiet representanter som under det gångna året inte företagit sig någonting - inga motioner, inga interpellationer, inga frågor och inga egna budgetförslag.
Förra mandatperioden hade Sverigedemokraterna representation i 30 kommuner. I sex av dessa uträttade ledamöterna ingenting. Det motsvarade, konstaterar Expo, 20 procent av de kommuner där man hade representation. Motsvarande siffra i år är 36 procent. Räknar man antalet motioner per mandat blev siffran förra mandatperioden 3,2 - motsvarande 163 motioner på 50 mandat. Nu är siffran 1,8 - motsvarande 229 motioner på 130 mandat. Och av dessa 229 motioner lades hela 72 fram i två kommuner, Nykvarn och Mellerud.
Kanske beror passiviteten helt enkelt på ovana vid kommunalt arbete? Nej, knappast. Partiet är passivt också i många av de kommuner där det hade representation även förra mandatperioden.
Inte heller hypotesen att partiet, i konsekvens med sitt program, är aktivt i invandringspolitiken men ointresserat av andra frågor är lätt att leda i bevis. I så fall skulle inte totalsiffrorna vara så nära noll som de faktiskt är - ganska många frågor med anknytning till invandring och integration passerar ju faktiskt genom landets fullmäktigesalar. Ett belysande exempel är Upplands Väsby, där den invalde Sverigedemokraten först röstade för allianspartierna som ny kommunledning och därefter för socialdemokraternas budgetförslag (!) - och uteblev helt när fullmäktige höll debatt om flyktingmottagande.
I Upplands Väsby ledde detta till att socialdemokraterna och folkpartiet bildade kommunledning över blockgränsen för skapa en stabil majoritet. Men inte ens på de platser där Sverigedemokraterna haft möjlighet att agera vågmästare tycks särskilt mycket ha hänt. I Landskrona har partiet tolv representanter och plats i nämnder och styrelser, men aktiviteten tycks snarast vara lägre än förra perioden.
Det ligger nära till hands att beskriva detta som ett svek mot väljarna. De som röstar på Sverigedemokraterna har ju inte mindre rätt än de som röstar på andra partier att ställa krav på aktivitet och försök att påverka de kommunala besluten.
Kanske blir det i själva verket svårare att vinna väljare om partiet är aktivt? Den enda kommun där Sverigedemokraterna gick tillbaka 2006 var Trollhättan, där man suttit i fullmäktige sedan 1998 och där partiets företrädare varit mycket aktiva under förra mandatperioden.
Eller är det så att många människor är beredda att tillfälligt rösta på Sverigedemokraterna som ett uttryck för frustration över invandringen eller över tillvarons förtretligheter i allmänhet - men egentligen inte bryr sig om vad som händer sedan? Båda förklaringarna kan innehålla en del av sanningen, men ingen av dem antyder att Sverigedemokraterna har en stabil väljarkår som vet vad den vill åstadkomma.
De många mandaten ger partiet inkomster och möjlighet att ha personer anställda på skattebetalarnas bekostnad. Riksdagssatsningen 2010 kommer att genomföras med goda ekonomiska förutsättningar.
Men räcker pengarna och protestfaktorn ända fram när bristen på politisk förmåga avslöjas så tydligt som nu skett?