Publicerad: 2010-12-09 00:00
A-kassan blev ett sätt att försörja sig på i stället för en omställningsförsäkring mellan olika jobb.
De som argumenterar för inkomsttrygghet bör argumentera för ett införande av den principen snarare än ett återupprättande, skriver Uppsalaforskaren och statsvetaren Karl-Oskar Lindgren i en av slutsatserna till sin färska rapport om a-kassan.
De stora facken LO och TCO fortsätter dock att tala om inkomsttrygghet, samtidigt som medlemmarna försäkras för att få 80 procent av inkomsten upp till månadsinkomster på cirka 35 000 kronor. Det är svårt att tro att inte den fackliga anslutningsgraden är det allra viktigaste och att detta också färgat Socialdemokraternas syn på a-kassan.
Det största problemet med dagens a-kassa är inte ersättningsnivåerna. Det är i stället den låga anslutningsgraden. Den nya socialförsäkringsutredningen gör nu ytterligare ett försök att göra a-kassan obligatorisk. Det är osäkert om man lyckas.
Den främsta anledningen till de många avhoppen från a-kassan 2007 var höga avgifter. Regeringen har i efterhand indirekt erkänt att det blev fel genom att införa begränsningar. Många a-kassor har sänkt avgifterna och när arbetsmarknaden nu förbättras sänks de ytterligare. Fortfarande finns dock orimliga skillnader i avgift mellan olika branscher.
Principiellt finns det ingen anledning att behandla sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen olika. Få argumenterar för att särskilt friska personer skulle kunna stå utanför sjukförsäkringen. En allmän och obligatorisk a-kassa är därför önskvärd, ett gammalt löfte som åtminstone borde gå att infria före valet 2014.
De tekniska hindren är fler än för sjukförsäkringen, men den politiska låsningen något mindre. Om fler kan bidra till diskussionen borde det gå att hitta en lösning som både är samhällsekonomiskt hållbar och ger trygghet för individen.