Varför går Sveriges ekonomi fortfarande för högtryck? Varför slog Stockholmsbörsen nytt rekord igen 2017? Skälen är desamma som när det gick trögt i början av 2010-talet. Nämligen att Sverige är en liten exportberoende ekonomi och att världsekonomin hade stora problem åren efter finanskrisen. Och att siffrorna för samma världsekonomi reviderats upp gång på gång under senare tid. Även för 2018 är prognoserna goda, men orosmolnen är fler och mer komplexa än någonsin tidigare.
Den första veckan på det nya året kom två uppgifter som tyder på en fortsatt stark uppgång, genom den i det korta perspektivet mycket pålitliga konjunkturmätaren inköpschefsindex. I Tyskland uppmättes 63,3, den högsta siffran sedan mätningen infördes 1996, och i Kina 51,5, vilket överträffade förväntningarna efter en tids nedgång. Ett index på över 50 tyder på en kommande tillväxt i industrin.
När ska det spricka? Kommer det en ny finanskris, hur ser den ut och var börjar den? Frågan är närmast filosofisk och studier av det senaste utbrottet i september 2008 ger inte så mycket ledning. Visst hade en del ekonomer förutspått kraschen på den amerikanska bostadsmarknaden, och många av dem fick också stort utrymme under åren som följde. Men ingen av dem har varit någon att hålla i handen sedan dess.
2018 blir av allt att döma året då Kina går om USA och blir världens största ekonomi. Justerat för köpkraften i lågprislandet Kina, visserligen. Sättet att mäta BNP är ett trätoämne, men de flesta är ense om att man på något sätt behöver ta hänsyn till prisnivån för att få en bättre bild av mängden varor som produceras.
Tillsammans står Kina och USA för cirka en tredjedel av världens BNP. Kina har under en följd av år varit både den största tillgången och den största risken för den globala ekonomins utveckling. Internationella valutafonden IMF varnade i december för skuldnivåerna i Kina, både hos privatpersoner och hos företag som inte tillåts gå omkull då det primära målet är att hålla uppe tillväxten i landet. ”Kina behöver en mer hållbar tillväxt, annars ökar risken för en ny global finanskris”, enligt IMF.
Vid sidan av detta, och vid sidan av katastrofer som krig eller accelererande klimatförändringar, är de största hoten mot världsekonomin 2018 kampen mellan globalisering och protektionism, personifierad av Frankrikes och USA:s presidenter Macron och Trump. Experter varnar också för en ”techlash” under året, i form av sämre villkor för tillväxtdrivande jättebolag som Google, Amazon och Facebook. På båda sidorna av Atlanten förbereds skärpt lagstiftning för att komma åt en större del av företagens vinster.
Den globala utvecklingen betyder så mycket mer för svensk ekonomi 2018 än något vallöfte eller någon pensionsöverenskommelse. Och det ser alltså bra ut. Den genomsnittliga tillväxten bedöms till runt tre procent för året. Regeringen borde av ren självbevarelsedrift lägga ned målet om att ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020. Tyskland noterade i december 5,5 procent, den lägsta arbetslösheten sedan återföreningen 1990. Och går det bra för en av Sveriges viktigaste exportmarknader går det också bra för Sverige.
I stället måste den nuvarande regeringen, och den eventuellt kommande efter valet i september, lägga alla kraft på att lösa landets helt egentillverkade kris, den på bostadsmarknaden. Den 1 mars kommer skärpta amorteringskrav på bostadslån, men risken finns att åtgärden är för liten och kommer för sent. Alltför sent börjar det gå upp för de ledande politikerna att bostadspolitiken fått alldeles för lite plats i debatten, trots dess stora betydelse för jobben och tillväxten.
Allt tyder på att 2018 blir ännu ett rekordår, inte minst Donald Trumps nya skattereform med avsevärt lägre företagsskatter. Men precis som i fallet Kina är det inte i längden hållbart att bara elda på med åtgärder som drar isär landet och sluter det mot omvärlden. Hållbarhet borde vara det nya honnörsordet i världen, för miljön, ekonomin och politiken i stort. Annars står vi kanske inför det sista goda året på mycket länge.