Publicerad: 2009-04-09 00:01, senaste uppdaterad: 2010-04-13 09:04
Mycket vill ha mer. Uppenbarligen. Hur ska man annars beskriva några av de sura uppstötningarna som var reaktionen på regeringens löfte om extra stöd till kommunerna? I flera månader har kommunerna, delvis berättigat, bett om statligt stöd för att undvika varsel. Men när så det efterlängtade beskedet kommer, då duger det inte längre.
Att socialdemokratiska politiker i länet gör tummen ner är kanske inte så konstigt - det ingår i oppositionsrollen. Desto märkligare är det att höra Uppsalas kommuns budgetchef Torsten Skatt förklarar att det kommunen får är "en mycket blygsam summa". I förhållande till vad? är min stilla undran. Totalsumman som Uppsala kan räkna med motsvarar 900 förskoleplatser, eller cirka 200 heltidstjänster om man så vill.
Det statliga anslaget är till för att hjälpa kommunerna, inte helt befria dem från ansvar. Hur stora resurspåslag hade krävts för att göra länets kommunledningar helt nöjda? 5, 10, 15 procent av den egna budgeten? Fredrik Reinfeldt och regeringen gör rätt som ger kommunerna stöd - och som inte ger dem precis vad de vill ha.
Statskassan är inte outsinlig, staten ingen curlingförälder. Kommunerna bär fortfarande huvudansvaret för till exempel skola och äldrevård. Och vad är det egentligen som säger att kommunal verksamhet, till skillnad från privat, kan bedrivas under samma förutsättningar i både hög- och lågkonjunktur?