Publicerad: 2010-02-23 00:01, senaste uppdaterad: 2010-03-19 08:03
Det handlar nämligen inte bara om tradition, strukturer och förhandlingslycka. Flertalet män i offentlig tjänst har jobb som också kan sökas i en stor mängd privata företag. Deras löner måste därför vara i paritet med lönerna på privata marknaden, annars söker de sig självklart bort från offentlig tjänst. De flesta kvinnorna, däremot, är hänvisade till offentliga arbetsgivare, då den privata arbetsmarknaden är starkt begränsad för undersköterskor, lärare, barnskötare, barnmorskor, vårdbiträden och så vidare.
Detta är ett tydligt exempel på vad som händer i en planekonomi. Effekten blir att dessa kvinnor inte får en marknadsmässig lön, som mäter det verkliga värdet på deras arbete. I stället är lönen konstruerad för att passa en viss budget - där de mer konkurrensutsatta tjänsterna dessutom måste prioriteras och avlönas bättre. Resultatet är att lönen hålls nere på "konstgjord" väg för stora grupper av offentliganställda (läs kvinnor).
En lönekartläggning är förstås viktig för att se problemen. Men vill vi skapa en permanent förbättring måste vi också bli varse det planekonomiska fenomenet - och ge fler möjlighet att välja på fler arbetsgivare eller starta eget inom sin specialitet och sitt gebit.
Maria Ripenberg
ledarskribent