Publicerad: 2011-11-16 00:00
I länet, och särskilt i centralkommunen Uppsala, ökar bostadspriserna (villor med fem procent, bostadsrätter med tre) och arbetslösheten fortsätter att sjunka. Inte med mycket, men ändå. Huvudförklaringen är den höga utbildningsnivån och branschprofilen i näringslivet som ger extremt goda förutsättningar för jobb, även i sämre tider. Kommun- och landstingspolitikerna kan gratulera sig till att inte ha förstört dessa förutsättningar, men borde kunna bidra till ett ännu mer blomstrande län i nästa högkonjunktur.
Under 1990-talskrisen led Uppsala av att ha en stor andel offentliga jobb. Nu profiterar man i stället på de goda statliga finanserna. Universiteten har högkonjunktur just nu – de har många anställda och lockar också fler invånare och framtida skattebetalare. Och, som syntes redan under krisen 2008, så klarar sig branscher som läkemedel och life science bra oavsett konjunktur. Folk blir ju sjuka ändå.
En del tur finns också med i bilden. Konjunkturkänsliga branscher förekommer inte i stor skala, exempelvis är länet närmast en vit fläck på kartan för den krisdrabbade fordonsindustrin. Lastbilsflak i Östervåla (Zetterbergs) är vad som ligger närmast till hands. Där försvann drygt 100 anställda 2009–2010, men i år har man återhämtat sig.
Skuldkrisen kommer förstås att märkas i Uppsala också, förr eller senare. Om det fortsätter att talas om kris vecka in och vecka ut blir alla försiktigare. Konsumtionen drabbas och därmed handeln. Äta bör man trots allt, och det är väl ingen tillfällighet att matkassen utsågs till Årets julklapp i stället för någon elektronikpryl.
Risken nu, med alla dessa avundsvärda förutsättningar, är att Uppsala fortsätter med autopilot in i framtiden. Arbetet med att bygga ut kommunikationerna måste fortsätta i hela länet och Uppsala måste knytas ännu starkare till Stockholm. Nya planer för bostäder måste fram. Det går att surfa på vågen ett tag, men ser man inte upp hamnar man lätt i bakvattnet.