Publicerad: 2008-03-04 00:01, senaste uppdaterad: 2010-02-24 20:02
Gågata. Gårdsgata. Gåfartsgata. Lågfartsgata. Hjälp, var är jag?
Jag slår upp: "På en gårdsgata har fordon väjningsplikt gentemot gångtrafikanter." Gårdsgatan markeras med en blå skylt där barn, boll och bil står för symboliken. En gåfartsgata har samma princip.
Men vad är en "lågfartsgata", som det står i "Vision Dragarbrunnsgatans" skisser? En gata med sänkt hastighet? Blå eller gul skylt?
Det är dock, så länge inga skyltar anger annat, 50 km i timmen som är högsta tillåtna hastighet på Dragarbrunnsgatan. För att väcka en illusion av gåfart tvingar dock kommunen samtliga trafikanter att kryssa fram mellan jätteblomkrukor (som måste markeras med fula röd-gula skyltar så att cyklisterna inte ska bryta nacken i mörkret) och svarta cykelställ, allt utplacerat mitt i gatan. Som om det inte räckte med alla gående som vinglar ut i körbanan, i tron att den trots allt är en gågata, eller varubilarna som backar, tricksar och baxar.
På parallellgatan Östra Ågatan har man gjort fint. Hela gatan ser ut som ett torg. Enligt kommunen ska bilister och cyklister härmed "uppleva att de rör sig på en gångyta där den gående är huvudpersonen". Så vackert och metafysiskt! Vi ska alltså läsa varandras tankar. Här finns nämligen inte heller några blå eller gula meddelanden. Av estetiska skäl har man undvikit skyltar och linjer. Aningen bättre blev det efter cyklisternas protester i fjol, men alltjämt finns inget som säger att man rör sig på en gåfartsgata. Östra Ågatan är alltjämt en vanlig gata, där 50 km i timmen är högsta tillåtna hastighet.
Bussarna är i alla fall borta från Dragarbrunnsgatan. Det är skönt. Men bilarna har kommit i stället. Och de bussar som försöker hålla sin tidtabell, förvisade till Kungsgatans rödljuskantade inferno, har blivit så långsamma att man hellre tar bilen till city om man bor i stadens utkant - det går så pass mycket fortare, alla blomkrukor till trots. Det kan och får inte vara meningen! Vi vill ju att kollektivtrafiken ska öka och bilismen minska.
Det nya framväxande centrumet i Uppsala blir allt snyggare och trevligare. Att staden får fler shopping-, promenad- och caféstråk är efterlängtat. Men trafiklösningarna är halvhjärtat provisoriska. Det är som om man väntade på något förlösande. Det duger dock inte att bara vänta.
Vi ska ´´lyssna på professor Bach från Holland (UNT 12/2). Spår är lösningen för Uppsalas framtida stadstrafik, anser han. Och visst vore det underbart med tysta, rena, moderna spårvagnar, som trafikerade smarta linjer. De kunde ansluta till p-pendelparkeringar i stadens utkant samt till Resecentrum, där det anslutande Upptåget självklart skulle avgå mot stationer i Bergsbrunna och Alsike. Så kan vi minska bilismen. Och de gator som i dag låtsas vara gårdsgator kanske kunde blir gågator. Äkta sådana.
Av: Maria Ripenberg Ledarskribent