Publicerad: 2006-06-01 00:00, senaste uppdaterad: 2010-03-14 22:03
Edinburgh, UNT. Krisen kring Jyllands-Postens Muhammed-teckningar ledde i alla fall till
ett positivt resultat. Demokratiskt övertygade muslimer har gjort sig hörda i debatten i en rad länder. Extremister kan inte längre göra anspråk på att företräda "alla" muslimer. I Danmark finns nu ett aktivt nätverk med namnet Demokratiska muslimer, bildat av Nasir Kader, folketingsledamot för det liberala partiet Radikale Venstre.
Kamran Nazeer medarbetare i den brittiska tidskriften Prospect och Michael Ehrenreich, chefredaktör för danska Kristelig Dagblad, gjorde båda samma reflexion vid årets kongress med Internationella pressinstitutet (IPI) i Edinburgh. Men ingen av dem verkade tro att detta resultat också var Jyllands-Postens syfte.
Kamran Nazeer jämförde karikatyrerna med Salman Rushdies bok Satansverserna. Där Rushdie hade ett allvarligt syfte - att problematisera slutna religiösa traditioner (som inte bara finns inom islam) - hade Jyllands-Posten inget begripligt syfte alls. Några av teckningarna var ganska roliga, andra var inte roliga alls och något sammanhängande budskap gick inte att hitta. Men däremot nådde man, oavsett vilka syften man kan ha haft, en publik som gärna såg sina egna fördomar om muslimer bekräftade. Samtidigt blockerade man effektivt den debatt om religion och modernitet som måste föras mellan muslimer genom att bilderna förstärkte negativa schabloner om muslimer som grupp.
Sarah Joseph, redaktör för det muslimska månadsmagasinet emel, läste däremot in en medveten avsikt bakom publiceringen. Jyllands-Postens ursäkt att man reagerat mot att ett skolboksförlag inte kunde hitta någon illustratör som ville avbilda Muhammed var enligt hennes uppfattning ett villospår.
Boken hade fått en illustratör, inga protester hade avhörts och något absolut förbud mot att avbilda Profeten finns inte. Problemet var teckningarnas karaktär och atmosfären i det danska samhället där politiker långt ut på högerkanten har beskrivit muslimer i ordalag som för tankarna till hur judar kunde beskrivas på 1930-talet. Samma parallell har, som Sarah Joseph påpekade, dragits av Stephen Smith som grundat Beith Shalom Holocaust Memorial Centre utanför Nottingham och i dag hör till världens ledande aktörer i kampen mot antisemitism.
De tolv teckningarna var inbördes så olika att det är svårt att tro att Jyllands-Posten enbart drevs av en vilja att kittla en del läsares fördomar. Men det finns ändå starka skäl för Sarah Josephs uppfattning att några av teckningarna anslöt till en tradition av kränkande bilder som tidigare drabbat andra minoriteter. Och även den som tycker att det måste vara tillåtet att driva med eller attackera religioner kan anse att det bör gå en gräns - laglig eller pressetisk - vid kränkningar av människor.
Jyllands-Posten hade troligen frikänts om tidningen åtalats i Sverige för hets mot folkgrupp. Bilderna var inte tillräckligt grova eller entydiga. Hetslagstiftningen bör ändå finnas kvar. Men det gamla förbudet mot hädelse bör inte återinföras.
Håkan Holmberg | Politisk chefredaktör