Publicerad: 2007-01-26 00:00, senaste uppdaterad: 2010-03-03 23:03
Professor Anna Sågvall Hein kommenterar i ett brev härintill min söndagskrönika om Noam Chomsky och universitetets pressmeddelande om att denne kommer att utses till hedersdoktor i samband med Linné-jubileet i vår.
Som framgick av min krönika i söndags ifrågasätter jag på intet sätt att Chomsky utses till hedersdoktor på sina språkvetenskapliga meriter. Epitetet "nyskapande humanist" användes dock, som framgick av mitt citat ur pressmeddelandet, om Chomsky som politisk debattör och inte som språkvetenskapsman. Också formuleringen i fakultetens mer utförliga motivering ger intrycket att detta omdöme åtminstone delvis betingas av Chomskys politiska inlägg. Många som hört av sig med anledning av min söndagsartikel har också fått just detta intryck. Det är därför bra att Anna Sågvall Hein klargör att fakulteten inte tar ställning till eller ställer sig bakom Chomsky som politisk debattör.
Kritik av Chomsky leder regelmässigt till upprörda och ibland hotfulla reaktioner. Så har också varit fallet denna gång. Dessa brev följer i allmänhet ett och samma mönster - den som kritiserar Chomsky sägs vara styrd av den "amerikanska högern" och okritisk till USA:s utrikespolitik.
Chomsky själv påstås enbart ha försvarat t ex Robert Faurissons yttrandefrihet utan att på något sätt ta ställning till innehållet i dennes påståenden. Chomskys sätt att förringa eller ifrågasätta folkmordet i Kambodja förnekas på samma sätt - ofta samtidigt som skribenterna själva upprepar den typ av påståenden som de hävdar att Chomsky aldrig fällt. En brevskrivare använder orden "mediahype" och "antagligen överdrivits" om folkmordet i Kambodja. Däremot förbigår de flesta Chomskys överslätande formuleringar om massakern i Srebrenica.
Om reaktioner av detta slag kan följande sägas: Kritiken av Chomsky kommer inte bara från "höger" utan också från personer med tydliga vänstersympatier. Jag vet ingen som beskriver honom som förnekare av Förintelsen. Däremot har jag och andra konstaterat att Chomsky legitimerar dem som verkligen sysslar med sådant.
Min distinktion är medveten och viktig därför att den belyser ett genomgående drag i Chomskys verksamhet som politisk debattör: Eftersom hans öppet deklarerade utgångspunkt (t ex i Noam Chomsky och Edward S Herman:
Manufacturing Consent. The Political Economy of the Mass Media, 1988) är att allt som sägs från amerikanskt officiellt håll eller i amerikanska medier kan misstänkas för att vara lögnaktigt eller manipulerat så tillmäts alla som säger något annat ett mått av trovärdighet eller respektabilitet, oavsett vad saken gäller. Därmed blir också övergrepp som begås av andra än USA av marginellt moraliskt eller politiskt intresse, även om de inte uttryckligen förnekas.
Att släta över eller ifrågasätta folkmord kan inte vara en rimlig konsekvens av en kritisk hållning till USA:s utrikespolitik. Men det är just dit som Chomskys och dennes anhängares konspirationsteorier leder.
Håkan Holmberg | Politisk chefredaktör