Publicerad: 2010-03-12 00:01, senaste uppdaterad: 2010-03-22 22:03
De allra rikaste behöver i alla fall inte oroa sig för regeringsskifte i höst. Ingvar Kamprad och H&M-ägaren Stefan Persson är båda mångmiljardärer i dollar och med på tidningen Forbes lista över världens 20 rikaste. Med sina aktieförmögenheter undantogs de också från förmögenhetsskatt efter bred politisk enighet. Men då hade förstås Kamprad redan flyttat till Schweiz.
De rikaste är snarare folkhjältar i Sverige. Även den mest rättrogna bokstavsvänster bevekas nog också av Stefan Perssons skatteinbetalning på sin aktieutdelning för 2010. 800 miljoner kronor rakt in i statskassan, enligt Dagens Industri.
Nej, gruppen som ska betala är en helt annan. En titt i lönestatistiken för 2008 visar att lönespridningen i Sverige är mindre än i något annat västland. Endast Finland kan konkurrera. Av alla svenskar tjänade 90 procent mer än 20 000 kronor i månaden. De tio procenten med högst lön av alla med högskoleutbildning tjänade över 37 500 kronor. Den mest välavlönade tiondelen med gymnasieutbildning kom upp i 26 000 kronor.
Efter skatt blev skillnaderna mindre ändå. Gränsen för statlig skatt gick vid 28 000 kronor, gränsen för värnskatt vid 42 000 kronor. Inte heller Alliansregeringen har varit de högavlönades bäste vän.
Inte heller går det att belägga några stora regionala klyftor i lönespridningen. Stockholms län ligger högst, med 109 procent av den genomsnittliga lönen, jämtlänningar lägst med 92 procent, men också med betydligt lägre kostnader för till exempel boende.
Det är tydligt att utbildning är det enda sättet att få en högre lön i Sverige. I stort sett alla kollektivanslutna tjänar i spannet 20 000-30 000. Propåer om högre skatt för "de rika" blir därför lätt till en skatt på utbildning. Och om de signalerna når fram till landets unga är framtidsutsikterna sämre för landet.
Viljan att betala skatt är mycket hög i Sverige. Progressiv skatt, högre på högre inkomster, är också en självklarhet. Men ytterligare pålagor för dem som strävar uppåt minskar såväl viljan att betala som landets konkurrenskraft. Kritiken gäller främst de rödgröna, men också den sittande regeringen.