Vargar och andra djur

Att en varg ger sig på en hund är något annat. Det är revirbeteende hos ett vilt djur. En hund som strosar själv, 80 meter från sin ägare, och bokstavligen pinkar i vargarnas revir, lever farligt. Vargar känner sig trängda av en sådan okänd ”varg”. En hund som är kopplad utgör inte samma hot. Vargar – och björnar – håller sig dessutom undan från människor. Vi betraktas inte som revirinkräktare och inte som mat. Svenska rovdjursforskare gör då och då störningstester, och det alltid rovdjuren som viker undan. Björnar har dock starkare instinkt att försvara ungar och bo. Två älgjägare dödades av björn, 2004 och 2007.

En situation där ens älskade jycke blir dödad – oavsett hur – är förstås väldigt skrämmande och sorglig. Men när vargar är inblandade löper mediedramaturgin amok och gör ont värre. Svenska Dagbladet skrev exempelvis att ”Två vargar angrep en barnfamilj.” Det är faktiskt inte sant. De angrep en hund. Den av vargarna som gick några steg i riktning mot hundägaren var förmodligen nyfiken. När den såg människorna försvann den in i skogen. Angrep?

Som vanligt väcker vargen starka känslor i somliga läger. När lilla Olle blev svårt biten av björn i vintras hördes också höga rop: ”Skjut inte björnen!”. Olika arter väcker olika reaktioner.