Publicerad: 2009-12-04 00:01, senaste uppdaterad: 2010-04-13 02:04
Vi är just nu i färd med att fylla på med prylar i våra hem: julklappar. Saker som så småningom blir sopor. Svenskar vågar shoppa loss trots dåliga tider. Men om vi vore tvungna att betala sjukvård och skolgång ur egen ficka skulle vi tvingas spara i stället, och handla mindre. Välfärd innebär sopor. Och mera sopor.
Dagens konsumtionstrender är dock inte entydiga. Ser vi hur unga vuxna konsumerar kan vi kanske skönja ändrade mönster i framtiden. Välutbildade, unga vuxna är trendskapare, deras beteende sprider sig. I denna grupp finns de mest medvetna konsumenterna, som handlar med tanke på ursprung och produktionssätt.
Samtidigt växer begagnatmarknaden. Bland dagens 25-åringar finns många retrofiler som inreder sina hem med designmöbler från 1900-talet. Malmstenfåtöljer, Stringhyllor och Stig Lindberg-porslin. Inte alltid billigare än nytt, men inte nödvändigtvis dyrare. Kvalitet och form gör inte bara sinnena gott - det är miljövänligt också. Tala om hållbarhet!
Man klär sig i "vintage". Eleganta, välskräddade designplagg av nästan outslitliga material. Persedlar som hamnat på loppis och inköpts för en spottstyver. Eller betydligt mer - i finare andrahandsbutiker. Många är beredda att investera pengar i begagnade, unika kvalitetsplagg. Kläder som kanske till och med kan säljas vidare igen. Här finns uppenbarligen en lukrativ marknad, som, i stället för att nära sig på slit-och-släng, tjänar på återanvändning.
Ett stort utropstecken i tiden är paret Marie-France och Bernard Cohens "lyxloppis" Merci i Paris - stadens nya shoppingsuccé. Jättebutiken, med allt från kläder till böcker, parar second hand med välgörenhet. Förutom vintage säljs bland annat nya produkter som kända designers skänkt till butiken.
På tvärs - och i kors - går trenden massproducerat lågprismode. HM har snappat upp designtrenden: man låter kända klädskapare skapa kollektioner. Och Ikea gör "design för folket". Men grundkonceptet är ändå slit-och-släng - hur miljömedvetna företagen än säger sig vara.
Välfärdsländer i väst kan mycket väl komma att åtminstone dämpa mängden sopor per capita. Men vad hjälper det. Den dag kineserna får fri sjukvård och utbildning, och inte är lika bundna av sparande, exploderar deras konsumtion. Få vill förstås förmena kineserna välfärd. Men man kan ändå önska att de blir lika bra som svenskar på återvinning, så att bara 3 procent av soporna hamnar på tippen. Det berget kommer att bli nog så högt ändå.
Av: Maria Ripenberg Ledarskribent