Publicerad: 2009-04-05 00:01, senaste uppdaterad: 2010-04-14 14:04
Fortfarande står tjänsterum tomma på det amerikanska finansdepartementet. Barack Obama har ställts inför samma svårigheter som drabbar varje nytillträdd president.Slarv med skatter och bokföring fäller ett antal tilltänkta medarbetare innan de ens hinner tillträda. Det tar tid att hitta rätt förhållningssätt till kongressen. Allt som utlovas i valrörelsen ska plötsligt levereras.
Men Obamas popularitet står sig alltjämt. Få amerikaner föreställer sig att den ekonomiska härdsmältan är hans fel eller att allt kan ordnas upp på några få månader. Det avgörande är alltjämt det som gav Obama valsegern, förmågan att förmedla en annorlunda, mer lyssnande, mer eftertänksam. mer inkluderande attityd än den som
George W Bush stod för.
Samma faktor gör att Obamas popularitet utomlands står sig. I veckan som gick kom han till Europa, för sitt första besök som president - en resa som ska inkludera både G 20-mötet i London, Natos 60-årsdag, EU:s toppmöte i Prag och till sist en resa till Turkiet, ett nyckelland i den muslimskt dominerade världen.
Inför G 20-mötet uttrycktes oro över att få konkreta beslut skulle fattas och att protektionistiska strömningar indirekt skulle sanktioneras genom en urvattnad deklaration. Av detta blev intet. Förstärkningarna av Internationella valutafonden innebär en oväntat kraftfull injektion i den globala ekonomin och avståndstagandet från protektionism är befriande. Att Obama, tillsammans med bland andra Storbritanniens premiärminister Gordon Brown, haft en avgörande betydelse för denna utgång behöver knappast diskuteras.
Världen förväntar sig amerikanskt ledarskap, men inte av samma konfrontatoriska slag som under Bush. Men klyftan mellan USA och de flesta europeiska länder har inte bara berott på Bush. När USA nu, under en ny president, förväntar sig samarbete för att reda upp allt som gått fel i den internationella politiken så beror resultatet också på européernas vilja att delta.
Allra tydligast är detta i Afghanistan. Obamas nya strategi för att stabilisera läget och bryta talibanernas växande inflytande vann allmänt internationellt erkännande. Det ska bli större truppinsatser, men också större insatser för att bygga upp det civila samhället och därtill en öppen attityd till de upprorsledare som styrs av andra motiv än enbart religiös extremism. Men USA kan inte uträtta allt som måste göras på egen hand. Glädjen i Europa över Obamas valseger innebär också en moralisk skyldighet att hjälpa till på den internationella scenen.
Afghanistan är därtill bara en av brännpunkterna i en region där kristillståndet bara fördjupats de senaste åren. Pakistan, Iran, Irak, Mellanöstern - allt hänger ihop och måste få sin plats i en övergripande ny strategi.
Här har Obama börjat sitt arbete på ett sätt som imponerat på många. Steg för steg försöker han möblera om spelplanen så att nya diplomatiska initiativ ska bli möjliga. Gunatanamolägret för misstänkta terrorister ska stängas inom ett år och förbud mot tortyr har proklamerats. En tidtabell har presenterats för reträtten från Irak. Ledarna i Iran ska förmås att inse att de kan ha något att vinna på normala relationer med omvärlden, inklusive Amerika - senast genom tv-talet till det iranska folket inför det traditionella persiska nyårsfirandet. Iran har också fått möjlighet att ingå i den kontaktgrupp av länder som särskilt noga kommer att följa utvecklingen i Afghanistan.
Många tecken tyder på att Obama kommer att ha en betydligt mindre överseende attityd än Bush till försök från Israels nya regering att slippa ifrån fredsprocessens ofrånkomliga krav. Om en månad tas premiärminister Netanyahu emot i Washington. USA kan inte gärna backa från det uttalade målet att äntligen åstadkomma en tvåstatslösning.
Hittills har Obama med stor säkerhet spelat de diplomatiska korten. Snart kan omvärlden upptäcka att han också tillägnat sig andra talanger under sin väg mot Vita huset.