Publicerad: 2008-03-14 00:01, senaste uppdaterad: 2010-04-13 23:04
et Ryssland hon lärde känna på 1990-talet är mycket förändrat i dag. Med egna erfarenheter som referens målar den norska författaren och krigskorrespondenten Åsne Seierstad upp bilden av ett Ryssland som förvandlats från en sprudlande demokratisk experimentverkstad till ett stängt Putinland. På onsdagen presenterade hon bakgrunden till sin senaste bok Ängeln i Groznyj vid ett lunchmöte på norska ambassaden i Stockholm.
Då, 1993, upplevde hon ett land som sjöd av vitalitet, puttrade av pluralism. Människor pratade politik överallt och nya partier bildades hela tiden. Debatterna var rykande.
Hon hade 1994 inga problem med att få resa in i Tjetjenien, det var bara att fråga så fick hon åka med ett militärflyg.
När hon återvände 2005 mötte hon ett Ryssland i moraliskt förfall, förändrat till Putinland med putin-tv. Putins dag, Putin får medalj, Putin gör entré, Putin säger si och så. Hon fick inte resa till Tjetjenien, men lyckades ändå ta sig dit. Där var allt motstånd nedslaget nu av den hårdföre presidenten Ramzan Kadyrov. Putins man, förstås.
Putins Ryssland har stängt nästan alla privata nyhetsmedier och reviderat skolornas historieböcker (där Stalin numera hyllas).
Men mest skrämmande är kanske Putins ungdomsorganisationer - de som av en del kritiker kallas "Putin-jugend". Dess unga medlemmar begår omoraliska och kriminella handlingar med myndigheternas goda minne. De bränner böcker, och de angrep den estniska ambassaden under "statykrisen" medan polisen bara stod och såg på.
Det betyder att Putin och hans anhängare säkrar en framtid för ett korrupt och moraliskt fördärvat garde, som vi knappast kan vänta oss några demokratiska landvinningar av.
Staten är åter allt i Ryssland. Precis som under sovjet- och tsartiden. Man frågar sig varför de liberala, pluralistiska strömningar som fanns redan under 1800-talet, mellan livegenskapens avskaffande och revolutionen, aldrig fått en chans att växa sig starka. Oppositionen finns där i dag, men demonstranter slås ned och fängslas under svepskäl.
Ingen av oss kan förutspå vad som händer i Ryssland de närmaste åren, menar Åsne Seierstad.
Nej, men vi behöver inte heller stå helt handfallna. Ett sätt för Sverige att påverka agendan är att återinföra demokratibiståndet till Ryssland, som så aningslöst och kortsynt avskaffats av regeringen.
Maria Ripenberg
Ledarskribent