Ett sätt att öka intresset för kommunalpolitik vore att tala mer om den. De lokala politikerna försöker ibland, men halkar allt som oftast in på sådant som de har lite eller inget med att göra. Vad menar till exempel Vänsterpartiets Tobias Smedberg med att han vill beskatta ”rikedomar” och aktieägare mer, något han gav uttryck för i helgens kommunalpolitiska debatt som arrangerades av UNT och SR Uppland. Vilka kapitalskatter vill han höja? Vill han ha en lokal förmögenhetsskatt i Uppsala?
Han är inte ensam. Lokala allianspolitiker brukar då och då understryka att det ska löna sig att jobba och socialdemokrater berömma sig själva för satsningar inom till exempel Arbetsförmedlingen. Dessutom är det ju så att skolan, vården och omsorgen, som utgör huvuddelen av den kommunala budgeten, till stor del styrs av lagar som beslutats av riksdagen, exempelvis skollagen och socialtjänstlagen.
Har då kommunalpolitikern endast ett uppdrag där hen ska exekvera det som andra bestämt och diskutera en tioöring hit eller dit på skatten? Ingalunda! Kommunpolitiken är ett mycket spännande fält och för Uppsalas del finns en rad frågor som borde vara i strålkastarljuset veckorna före valet. Några exempel:
** Ekonomin. Hur används skattepengarna? Varför ligger kostnaden för välfärd i Uppsala alltjämt cirka fem procent över riksgenomsnittet? Hur mycket mer ska låneskulden tillåtas öka? Efter försäljningen av Uppsala Energi år 2000 var kommunen i princip skuldfri, men sedan dess har miljardlånen lagts på hög, oavsett majoritet, och i fjol uppgick skuldberget till 14 miljarder kronor.
** Planmonopolet. Att bestämma hur staden ska växa är den verkliga kommunala maktfrågan. Alla partier var överens om att kraftigt öka byggandet, men vad gäller nu när intresset för de exklusiva lägenheterna minskat utan att bostadsbristen för den skull är borta? Finns det fortfarande samma förlamande samsyn om utbyggnaden? Om tätheten, arenorna eller om Eriksberg? Och vad händer med spårvägen och Ultunalänken?
** Tryggheten. Gängkriminaliteten är intimt sammankopplad med segregationen, som sin tur har kopplingar till det nämnda byggandet. Den nuvarande majoriteten har antagit ett program för Gottsunda, med målet att stadsdelen ska bort från polisens lista över särskilt utsatta områden. Vill verkligen alla partier ha samma lösningar för Gottsunda? Hur ska man stödja skolan där och skolor i andra områden med stor andel elever med behov av extra stöd?
Den gemensamma valdagen gör att rikspolitiken dominerar kraftigt i medierna och att de allra flesta röstar lika i alla tre valen. Det osäkra politiska läget, med historiskt lättrörliga väljarströmmar, borde innebära ett tillfälle för kommun- och regionpolitiker att verkligen profilera sig, tala om det man kan påverka och skillnaderna mot de övriga partierna. Inga skulle bli gladare än Uppsalas väljare om så blir fallet.