Publicerad: 2007-11-23 00:01, senaste uppdaterad: 2010-02-24 18:02
Balamandklostret i Libanon, också kallat Belmont, grundades på 1100-talet och är ett av Libanons mest kända munkkloster. Där finns bland annat en berömd munkkör, som också skulle ha framträtt vid The Sacred Music Festival som nyligen hölls i Uppsala.
Så blev det inte. Visumansökningarna avslogs nämligen av den svenska ambassaden i Damaskus. Tydligen trodde man att deltagarna skulle begära politisk asyl i Sverige.Körmedlemmarna var ju unga, oetablerade i yrkeslivet och ogifta - för tjänstemän med rutin på att bedöma "risken" för avhopp och asylansökningar måste de ha motsvarat alla tänkbara kriterier på en "riskgrupp".
Ingen på ambassaden tycks ha reflekterat över skälet till att körmedlemmarna är såväl ogifta som oetablerade i yrkeslivet. Sannolikheten att just munkar skulle begära politisk asyl är rimligtvis begränsad - och i Libanon råder, trots allt som i övrigt kan sägas om läget i landet i dessa dagar, obestridligen religionsfrihet.
Munkkören från Balamand fick alltså stanna hemma och Uppsalapubliken gick miste om en musikupplevelse. Den som till exempel går in på hemsidan liturgica.com kan få ett intryck av vad det var som inte kunde framföras vid festivalen i Uppsala.
Beslutet i visumfrågan har nu föranlett ärkesbiskop Anders Wejryd att skriva till ambassadens högste chef - alltså utrikesminister Carl Bildt.
Wejryd konstaterar att avslaget på visumansökan avslöjar en överraskande brist på respekt för och kunskap om allvaret i klosterlöften och religiöst liv. Beslutet är pinsamt och skadar både Sverige och Svenska kyrkans kontakter med kristna och andra religiösa grupper i Mellanöstern.
Att vårda sig om de kontakterna hör kanske inte till det som regeringen prioriterar högst. Det finns ju åtskilligt annat att bekymra sig om i Mellanöstern. Men det finns ju heller ingen anledning att med klumpiga beslut försvåra kulturutbyte och kontakter mellan samfund i Sverige och samfund i Libanon eller andra länder i området.
Vad kommer Carl Bildt att svara Anders Wejryd? Det enklaste och rakaste vore naturligtvis att medge att det beslut som fattades var oförsvarligt och beklaga det inträffade.
Av: Håkan Holmberg politisk chefredaktör