Publicerad: 2010-09-03 00:00, senaste uppdaterad: 2010-09-03 09:09
SVT – Fri Televisions flaggskepp Uppdrag granskning har ju för vana att göra inlägg i valrörelsen. För ett par val sedan orsakade framlockad smygrasism i M-valstugor stor uppståndelse. Men även om DN:s tv-krönikör Johan Croneman, efter onsdagens Uppdrag granskning, nästan sprängs av lika delar devot tillbedjan till granskningsteamet och blint raseri mot Maud Olofsson, lär det knappast bli någon folkstorm denna gång. Reportaget är inte, som Croneman skriver, ”det viktigaste, mest upplysande och politiskt klargörande på evigheter” i tv. Tvärtom.
Programledaren Karin Mattisson leder oss in på spåret genom att förklara för tittarna att programmet inte ska handla om politik och inte om det är rätt eller fel med rutavdrag. Vi förstår precis. För sedan handlar det inte om något annat än läbbiga rut. Svenska föräldrars glädje över att få mer tid för barnen ställs mot lettiska barn som aldrig får träffa sin mamma – för hon är i Sverige och städar hos barnfamiljer. I bakgrunden får vi för säkerhets skull höra ett rutkäbbel om mellan Maud Olofsson (C) och Lars Ohly (V).
Men ingen nämner hur det såg ut före rut. Som om det inte förekom städare från Östeuropa då. Fast "osynliga".På vilka sätt kan rut ha försämrat för dem?
Det är självklart sorgligt med barn som längtar efter föräldrar, som på grund av landets kris inte får jobb. Men alternativet, att inte kunna arbeta i annat land tack vare EU:s fria rörlighet, hade för många varit värre. Annars skulle de inte ha åkt.
För att uppnå önskad effekt med hjälp av det gamla mamma-barn-skuld-snyft-tricket, har teamet avstått från genusperspektivet. Inte en enda gång belyses de lettiska barnens uppenbara avsaknad av fäder – de flesta bor hos grannar och släktingar. När två flickor faktiskt är hemma med sin pappa är det visst lika förfärligt. Har vi någonsin sett prov på det omvända? När lettiska snickare i Sverige är på tapeten handlar det om helt andra saker än att deras barn sitter hemma och gråter.
Men, visst ja, det var ju rut som skulle klämmas åt. Men om rut rivs upp så sinar inte strömmen av gästarbetare. De får bara sämre villkor. Annat är det med rot. Ska man stryka så ska det vara färg, inte örngott. Med eller utan gråtande barn.
I Aktuellt hörde vi sedan Mona Sahlin (S) säga att man inte lever ”på ett värdigt sätt” om man ”städar hos varann”. De som jobbar med städning tack vare rut kan ”göra något annat”. Rätt magstarkt för att komma från ett arbetarpartis ordförande. Men helt i linje med Uppdrag granskning.